Oro
Då hjälper det inte att intala sig att man är frisk och barnen någolunda välartade.
Vissa dagar letar sig skuggorna in i tomtebovärlden och det går en kallt vind genom lägenheten.
Det är dagar då mörkret försöker bre ut sig.
Då gäller det att hitta något i andra färger att hålla sig till,
nästa dag har molnen dragit förbi.
Kan också känna de där vinddragen svepa förbi... o vårt fall har de nog gjort vid flertal gånger... Kanske en av anlednignarna till av vi valde att lämna storstan.... känns som att leva nära naturen gör oss både starkare o mer ömsintare än när vi levde i stan...
Precis så kan det kännas ibland. Du är duktig att sätta fingret rakt på det väsentliga.
Hej Kavveri! Nalle har utställning på Östermalmsgatan 3, men sista dagen är redan den 11 oktober. Jag bara älskar finska lapphundar. De är så gudomligt söta!
Och ibland kan det faktiskt bli storm. Men även den mojnar.
Hej Kerstin!
Jag postade en kommentar, av det positiva slaget, till detta inlägg igår. Vart tog det vägen?
undrar
Ylle
Hej! det behövs kanske lite mörka moln över himmlen ibland,då gläds man mer åt de ljusare dagarna.Fint foto du tagit. /mvh Anna-Carin
så sant, så sant och det är väl också det som är livet. Helst vill man ju alltid ha sol och toppar, men kanske skulle man inte märka det. Det finns en bok där Alfons Åberg har så tråkigt och farmor gör honom uppmärksam på att han annars inte skulle märka det roliga. Och så är det kanske. När det är lite jobbigt lär vi oss kanske mer om livet, om ödmjukhet och ser vad det finns att vara tacksam över. Men visst kan det vara tungt...
Skulle jag titta ut genom fönstret och se de mörka molnen... eller skulle jag tända lampan och sätta mig i ljuset?
Så känns det för mig ibland...!
En vän kan också vara en lampa.. du har varit det ofta för mig nu!
Varmaste kramar...
Det är nog som ni alla skriver, det som är livet. Ibland är det lite mörkare men det ljusnar igen.
Nässelblom och Choklad: Jag är väldigt förtjust i just den Alfonsboken. Håller med farmor om att man måste få ha lite tråkigt ibland.
Elisabeth: Tack vännen, det är ömsesidigt.
Och jag borde ha varit här...Förlåt.
Hoppas det kan kännas lite bättre alldeles snart.
Gillar dig.
Kram:)
Och var har jag hållit hus - när jag skulle hålla hand...och tröstavara... Anne-Marie
Hoppas att allt är vackrare nu... Men mörkt kan också vara vackert, på ett annat vis.
Ljuvlig bild. Som alltid!
Kramar Vicktoria
