Sommarlunk
Inte bortglömd men satt en smula på undantag, bloggen alltså. Men nu när sommaren är här och jag kan sitta under äppelträdet med grannarna och låta timmarna gå samtidigt som samtalen stillsamt letar sig fram till djup som man sällan når i vardagsbrådskan. Det är då kan jag äntligen kan få fatt i de där tankarna som under senare tid så irriterande smitit undan och gömt sig precis i ögonvrån, omöjliga att fånga.
Avslutning
Kallt och regnigt, lastbilar fyllda med studenter passerar. De skrålar tappert men ser ut att ha det förfärligt kallt där uppe på flaken. Själv har jag fleecetröja, regnjacka och gummistövlar. Inte så värst sommarfint men varmt och torrt.
Den dagen jag slutade gymnasiet för mer än trettio år sedan var det också kallt och regnigt. Jag åkte lastbil i tunn sommarklänning och hade vit mössa. Först regnade det bara lite, det var när vi åkte ut mot Djurgården där vi skulle ha picknick (det är i alla fall så jag minns det). När vi dukat upp allt där ute på gräset kom en riktig störtskur, regnet vräkte ner. Alla tog sina saker och sprang för att komma in under tak. Så skingrades vi där i regnet. Var och en försvann åt sitt håll och på den vägen är det. Det är bara några få som jag har återsett sedan den dagen. Ibland kan jag undra vad det blev av alla.
Minnets labyrint
Jag trasslar vidare i minnets labyrint. Vissa dagar tycker jag att mina funderingar för mig närmare mig själv på något sätt. Att jag når någon form av kunskap om hur jag har formats och vilka faktorer som har påverkat så att jag blivit till den jag är. Andra dagar går jag fullständigt vilse och undrar oroligt om det verkligen finns någon väg ut ur labyrinten. Jag borde kanske likt Theseus ha spänt upp en tråd som kan visa mig vägen ut när mina tankar blir alltför trassliga.
Jag minns så lite säger min mor när jag ber henne dokumentera sina minnen. Så är det för mig också.
En del av mina minnen är så slipade av tidens att jag ibland undrar om det verkligen har hänt det som jag minns.
Det är nästan alltid dofterna som stiger upp till ytan snabbare än allt annat.
Doft av solvarmt damm på vinden med leksaker ovanpå bosättningsaffären. Där fanns en indianperuk jag längtade efter att få äga. Jag minns inte om jag någonsin fick den men doften och känslan av längtan finns kvar i mitt minne.
Liksom doften av solvarma barr på silkeslena skogsstigar.
Varför är så gott som alla mina minnen från sommaren inte från regniga sommardagar med blysvart himmel och åska utan från den eviga solens sommar för så länge sedan.
Fotspår
Följer spår.
Följer de avtryck andra gjort före mig.
Jag har gjort så en tid.
Ett sätt att förankra.
Att hitta en plats.
Följa spår.
