Demokrati
Demokratin lever, leve demokratin!
Sonens kamp för soffor har gett resultat.
Efter en mängd samtal med rektor (hon var tidigare studierektor),
namninsamling och mail till ägarna av skolan och skolverket
verkar det som om eleverna kommer att få ställa mjuka soffor i sitt uppehållsrum.
Sofforna har de själva fixat gratis.
Det har också kommit till min kännedom att rektorn tycker att sonen skulle aspirera på en plats som elevkårsordförande.
Meddelas av en stolt mamma.
Betydligt bekvämare än den ser ut.
Demokrati lektion?
På väg ut från jobbet slår jag på min mobiltelefon. Jag har fått ett röstmeddelande från studierektorn på min sons skola. Hon säger att det har hänt en otrevlig sak i skolan och att hon vill att jag ringer henne snarast.
Det är ganska många möjliga scenarier jag hinner se framför mig (det ena hemskare än den andra) innan jag får kontakt med henne.
Vad är det då som har hänt? Jo min diskussionslystne son har hamnat i dispyt med studierektorn. Själva sakfrågan handlar om att skolledningen tagit bort de sköna mjuka fåtöljerna som fanns i elevernas uppehållsrum och ersatt dem med hårda bänkar och bord. Det påverkar egentligen bara eleverna eftersom lärarna aldrig använder sofforna i uppehållsrummet, men bytet förgicks inte av någon som helst diskussion med dem.
Det är detta som sonens och studierektorns samtal har handlat om. Flera gånger förklarar hon att sonen aldrig var otrevlig utan hela tiden lugn och saklig, men att han har ifrågasatt hennes argument och själva beslutet (att ta bort de mjuka sofforna). Hon avslutar sin framställning med en fråga:
Vad ska jag göra?
Det är nu som jag skulle önska att jag hade sinnesnärvaro att lugnt förklara för henne att jag tycker att hon ska lyssna på honom. Att jag tycker att hon ska ta hans åsikter på allvar även när de inte överrensstämmer med hennes egna. Att jag tycker att hon ska läsa regeringens demokratiutredning där det står att skolans uppgift inte bara är att lära ut kunskap om demokrati utan att den också måste vara en demokratisk arena där elever får uppleva demokrati i praktiken.
Jag skulle tala om hur tomt våra ord ekar här hemma, om att det går att förändra genom att gå de demokratiska vägarna när man på sonens arbetsplats (skolan) inte lyssnar på eller tar elevernas åsikter på allvar.
Men allt det här är sådant som jag kommer på långt efter det att samtalet avslutats.
Jag kanske ska ta och skicka henne en länk till min blogg.
Eleverna har fortsatt att försöka få tillbaka sina sköna soffor genom en namninsamling där en majoritet av eleverna skrev på men skolledningen verkar fortfarande ovillig att diskutera frågan.
Riktigt så här såg de inte ut sofforna, men de var säkert lika sköna att sitta i.
