Att skriva


Är det inte en nödvändighet att den som skriver syns i det skrivna. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?
Går det överhuvudtaget att skriva utan att sätta sina avtryck i texten likt konstnärens penseldrag på duken.
Varje skribent har sitt anslag, sitt sätt att förmedla sitt budskap. En del skissar sina berättelser med få linjer och lämnar mycket plats mellan orden medan andra skriver detaljerat, tätt och ordrikt. 
En del lämnar få utrymmen för läsaren att på egen hand ströva runt i berättelsen utan tar själva hela utrymmet som för att vara säkra på att ingenting ska missuppfattas. Andra lämnar läsaren att klara sig delvis på egen hand.
Hur det ser ut beror på så många saker och samma skribent kan skriva på olika sätt beroende på vad det är som ska förmedlas. Men det personliga anslaget syns alltid i texten, i orden och mellanrummen. I det som är skrivet och det som lämnats utanför.
Ingenting är någonsin så enkelt som det ser ut. Och det till synes enkla är oftast det svåraste.
Det krävs mycket övning och mycket mod för att skala av och våga låta även tomrummen tala.
Ingenting kan vara så skrämmande som tystnad.




RSS 2.0