Regn och spegling


Idag har det varit regn och rusk i Enskede men inte så blåsigt som i andra delar av landet. Jag cyklade hem från yogan med gymnastikskor på fötterna. Det var inget bra val av skodon. Nu står de i hallen och torkar, jag tror att det kommer att ta flera dagar.
Igår var vädret desto finare. Det blev en härlig 7 km lång promenad i närheten av Velamsund. 
När solen lyser kan man hitta kul speglingar. Den här fanns alldeles utanför porten.
 

 

Skuggspel


Fel kamera, fel objektiv men trots det blev det en hyfsad bild på rivningshuset och trappans skuggspel. Det var morgon, jag var lite tidig till dagen föreläsning. Människorna skyndade fram som myror till och från stacken och jag blev stående som en vattendelare i strömmen. Jag tittade uppåt. Såg en man på ett tak, nästa gång jag tittade dit såg jag bara en taklucka som sakta stängdes. Ingen annan såg det,  alla ilade förbi med blicken i gatan. Solen ritade skuggor på fasaderna. Jag fotograferade och sedan skyndade jag vidare i strömmen av människor. Morgonrusning, Liljeholmen, fredag.
 

 
 

Sång


Jag fattar ganska långsamt ibland, eller kanske är det så att jag inte alltid tänker och kopplar ihop det som jag vet. Alldeles nyss blev jag påmind om att man använder muskler när man sjunger. Visst är det något som jag vet. Muskler blir snabbt trötta om man inte har tränat upp dem. Ingen nyhet det heller. Men det som var nytt, eller det som jag inte kopplat ihop är att mina "sångmuskler" förstås behöver tränas precis som andra muskler för att orka sjunga. Nu ligger vi i hårdträning mina "sångmuskler" och jag. Hunden har ännu inte börjat yla men det är nog bara en tidsfråga.
 
Ibland när man går förbi så sjunger faktiskt den här fågeln och hans vänner, de finns på Fågelvägen, Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag antar att även fåglar behöver träna sina muskler.
 

På torget

 

Det kan kanske kan gå att fånga en såpbubbla, det finns i alla fall en glädje i att försöka.
 
 
 

 

Ekudden

Utflykt med Naturfotogruppen. Ekudden vid Flaten var målet för dagen. Utrustad med varma kläder, kamera, temos med varm choklad samt ostmackor cyklade jag iväg vid niotiden på morgonen. Det var kallt och vackert. Vi var tolv stycken som tillbringade några trevliga timmar tillsammans. Här är några av de bilder som jag fångade med min kamera.  
 
 
 

 

Bilder från Prag


Karlsbron
 
Dansande huset
 
Här kan man tala om hål i väggen, mini affär i Gamla Stan
 
I Svarta Madonnans hus i Gamla stan finns Prags mest unika kaféintreör på kubistiska Grand Café Orient från 1912. Ritat av arkitekten Josef Gocár.
 
Och så hundar, överallt hundar. 
 
 
 

 

Stockholmsvägen Enskede


Par med hund
 


Litteraturpris


I år är det är andra gången som jag faktiskt har läst en nobelpristagare redan innan han/hon fick priset. Förra gången det hände var när 2006. Jag höll på att läsa Orhan Pamuks bok Snö när det offentliggjordes att det var han som skulle få nobelpriset i litteratur.  Ända sedan jag läste Alice Munros "Kärlek, vänskap, hat" 2004 har jag varit en av hennes fan. Det är inte helt enkelt med noveller, och hennes historier kräver en omsorg, en långsamhet som man kanske inte alltid mäktar med. Helt klart är det mödan värt att sjunga långsamhetens lov och ge lite extra tid till hennes berättelser. 
 


Det finns en glädje....


Det finns en glädje i varje andetag. Att finnas, att andas, att få vandra på livets stig, i det finns en glädje. Det finns en glädje i motigheterna i det som inte går som på räls, det som på sikt berikar och fördjupar. Och det finns en glädje i de vackra som ögat möter om man bemödar sig att se.
 

 

Höstlördag


Det är en speciell lyster på höstens färger i år lite åt Kodachromehållet kan man säga, du vet den där färgfilmen som gjorde bilderna extra läckra. Paul Simon skrev en låt med det namnet för länge sedan. 
 
Det var en strålande höstdag på torpet. Njöt av det vackra vädret och flyttade in trädgårdsmöblerna för vintern. Vi lyfte hammocken mannen och jag. Han är rätt mycket längre så det blev en viss lutning åt mitt håll. Vad vi inte tänkte på innan var att hammocktaket var fullt av vatten. Bara mina strumporna var torra efter den manövern. Jag torkade inte upp utan fick byta kläder. Byxorna fick torka i solen. I trädgårdslandet hittade jag ett gäng små knubbiga morötter. Sen blev det svampromenad som bjöd på tre pyttesmå trattkantareller. Efter det stängde vi torpet och satte kurs mot staden, kläderna hade inte hunnit torka.
 
Blöta byxor och morötter
 
Päronlöv i motljus
 
Körsbärslöv
 


Kulturpoäng


Vi hamnade på Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken. Spännande ställe och med en fin utställning med bilder av Björn Berg som var en av Sveriges mest produktiva illustratörer. Vet du inte vem han var så känner du helt säkert igen hans bilder. Han har ritat Emil och Teskedsgumman men han har också ritat bilder till Alf Henriksons böcker och dagsverser i DN. På taket av konsthallen finns ett "museum" det är en kopia av Sven-Harrys tidigare hem, 1700-talsgården Ekholmsnäs på Lidingö med möbler och allt . Här visas delar av hans konstsamling.
 
Om konst kan man tycka olika men om det här tyckte jag. Titeln på första verket är helt oslagbar.
 
Trafikmiljö, människa nära vidsträckt boulevard med tung trafik. En bronsskulptur av Martin Holmgren.  
 
Helene Schjerfbecks vänstra och högra sko. En järnskulptur av Marja-leena Sillanpää
 

Höstfunderingar


Njuter av vackra höstfärger. För även om jag inte gillar hösten är färgerna just nu fantastiska. Jag kliver runt i närområdet och försöker förbereda mig för vintervilan. För visst är det väl så att vintern är en årstid då man bör gå ner på sparlåga. Ta det lite lugnare helt enkelt. Om det nu är så enkelt. Om första steget är en sorts medvetenhet kan man ju fundera på vad steg två blir.
 
 
Sedan kan man också fundera på varför bilden ser suddig ut när den inte alls är det i mitt bildbehandlingsprogram. Ännu ett av vardagens många mysterier.
 

 

Växtkraft


Växt i växt.
Symbios.
Att behövas, 
finnas för varandra
 


 

Kväll i hösten


Luften är ljumen som om vore det en sommarkväll. Vinden smiter förbi, fjäderlätt och sammetslen. Om det inte vore för löven skulle jag tro att det fortfarande var sommar. Jag njuter av kvällspromenaden, hunden är inte riktigt lika entusiastisk. Jag tror att han längtar efter vintern. Men tids nog blir det lapphundsväder nu är det Kersti väder och de är inte det sämsta. 
 

 
 
 

Kamouflage


 
 
 
 
 


RSS 2.0