Drivkraft
Regnet öser ner utanför fönstret. Jag skulle önska att jag kunde stanna hemma och kura i soffan med en kopp te och en bra bok. Så är det inte för snart ska jag dra på mig regnstället och cykla iväg till jobbet.
Ibland när jag cyklar iväg på morgonen fundrar jag på vad det är som driver mig. Vad är det som gör att jag inte stänger av väckarklockan och ligger kvar i sängen trots att jag är så trött, så trött. Varför kämpar jag på i regn och blåst och uppförsbacke för att komma till ett bitvis slitit jobb i slitna lokaler med, ibland motstäviga människor. Inte är det ära och berömmelse, inte är det guld och gröna skogar. Men kanske beror det på att det jag gör på något sätt kan göra skillnad för någon. Att det kan göra så att något i en människans vardag kan gå lite lättare, bli lite enklare eller kanske till och med möjligt.
Jag önskar också att jag kunde stanna kvar hemma. Fortsätta att läsa i boken och bara vara. Men plikterna väntar...
Känner igen detta. Pendlade nästan tjugo år med tåg som nästan alltid var försenade. Plumsade i snö till stationen, cyklade i horisontellt regn, halkade på isiga trottoarer, trängdes med folk. Dålig lön och uppskattning... kort sagt bedrövligt!
Men, känslan att göra gott, i mitt fall för att patienterna skulle få sin mat!
Hmmm, jag som trott att du jobbar inom lärarkåren, nu fick jag något att fundera på. Kanske är det istället inom vården? Kanske var det rentav en kombination av de två?
Sista åren jag jobbade gick jag o drömde om hur det skulle bli då jag slapp stressa varje dag. Och visst är det skönt, jag tar tillvara på känslan, varje dag, att kunna göra saker i min egen takt.
Trevlig helg!
