Saker
Jag kan föreställa mig att hemska saker skulle kunna hända här. Ett ställe där man lätt går vilse, en labyrint som gjort för ond bråd död. Så bytte jag perspektiv och det blev istället en sorglig plats, en byggnad fylld av undanstoppade drömmar. Jag kunde nästan känna hur alla saker ropade efter att bli sedda och använda, de som nu står här undanstoppade, sida vid sida, meter efter meter.
Det kan säga något om den tid vi lever i. Om vår svårighet att släppa taget, att göra oss av med sådant som vi egentligen inte behöver. Det är big business i det, man gör pengar på vårt behov att bevara. Vi sparar för livet, för framtiden för våra barn. Barnen som helst inte vill ha allt det som vi sparar. De skaffar egna saker, egna liv. Vad är ett liv och vad är det som betyder något, egentligen. Samtidigt är det så svårt att veta vad som är värt att spara och vad man bör slänga eller ge bort. För det som betyder något för mig kan vara värdelöst för någon annan. Så är det, så kommer det att vara.
När vi kommer tillbaka till stan efter att ha varit några veckor på landet känns lägenheten alltid överbelamrad med prylar. Vi har klarat oss med så mycket minde och inte alls saknat allt de vi har i stan. Då grips jag alltid av lust att rensa, slänga och ge bort. Tyvärr håller känslan inte i sig särskilt länge. Snabbt blir jag hemma blind och vänjer mig vid alla prylar. Men efter att idag hjälpt goda vänner att flytta känner jag ett stort behov av att rensa bland alla mina prylar.
Form
Spiral
En dag i april
En dag kan rymma så många olika saker. Min dag idag har varit fylld av fanstastiska ögonblick och härlig samvaro. Utmaningar, ny kunskap och ett sagolikt vårväder. Hunden var tyst hela morgonen, inte ett enda yl, det tackar jag alldeles särskilt för. Blomfotografering med naturfotogruppen stod på programmet idag.
Sedan var det dags för longboard lektion 2, enligt min lärare gör jag framsteg.
Sovmorgon
Vi har en klok, men kärlekskrank hund som vet när det är helg. Isället för att börja yla och gnälla klockan fyra låter han mig få sovmorgon och väntar till klockan sex. Kan man kalla det omtänksamt?
Sett på stan
Om man ska ägna sig åt gatufotografering så kan det vara bra att börja med den här mannen. Han står garanterat kvar även om du tar lång tid på dig. Jag tycker att han blev fin i handledsvärmare. Fram för mer stickgraffiti.
Sängdags
Det blir nästan alltid för sent. Kan tricket för att undvika det, vara att "dygna" dvs stanna upp tills det är imorgon?
Sardiner
Det sitter i huvudet, det är där vi begränsas och förminskas. Vi kan mycket mer än vi tror om vi bara vågar försöka. Det finns så många föreställningar om vad man kan och vad man bör. Är det då inte var och ens plikt och förbannade skyldighet att utmana alla förutfattade meningar? Mina barn är mina förebilder. Det är så lite man måste säger sonen, oroa dig inte det ordnar sig. Så jag försöker låta bli att tänka på att jag i vissa lägen kan bli patetisk, en wannabe. Jag är snart 55 år men vill inte begränsas av siffran. Varför kan inte jag också ta plats utan att för den skull verka löjlig. Det är en spännande och utmanande fråga. Var går gränsen?
Sardinen på tunnelbanan
Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta tänderna med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toielttpappret.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen
Sardinen vill att burken öppnas mot havet
Av Werner Aspenström
Jag vill också, absolut att burken öppnas mot havet.
Upphittat
Jag har hittat mitt skrivbord. Det tog inte en bråkdel av den tid jag befarat. Nu är alla papper prydligt insorterade i pärmar och plastfickorna förpassade till en låda. Hela jag känns en smula lättare, lite svävande på något sätt. Tänk att det kan skänka ett sånt välbefinnande att ha fått ordning på högarna. Jag ska njuta av det här så länge det varar och en vacker dag kanske jag till och med hittar skrivbordet på jobbet. Vem vet, den dagen är kanske närmare än jag tror.
Ivägen
Nästa vecka kommer våren, visst måste det vara så. Trist bara att min cykelväg inte fungerar. Tele2 Arenan har verkligen lagt sig ivägen.
Aprilväder
Så efter en vacker dag i solen kom det snö, precis så som det brukar i april.
Årsta holmar
Årsta holmar är tre sammanhängande holmar (Bergsholmen, Alholmen och Lillholmen) som ligger i Årstaviken mellan stranden nedanför Årsta gård och Södermalm. Det finns ingen bro som leder till holmarna utan man tar sig dit med båt eller så kan man gå över isen som vi gjorde idag. På Alholmens norra strand ligge "Årsta holmars gård", en träbyggnad från 1737. Gården byggdes som sommarnöje och har haft både orangeri och fruktträdgård. Idag fungerar gården som konferens och gästhus. Så för dryga tusenlappen kan man sova en natt mellan broarna. Om det är på vintern och isen ligger kan man bli hämtad med sparkstötting på södersidan. Nog kan det väl vara en exotisk upplevelse mitt i Stockholm.
Vårkänsla
Sol och så gott som vindstilla på framsidan av huset. Vi njöt sittande på bänken och grannarna uppenbarade sig en efter en. Det är ljuvligt med vår. Det är så otroligt trevligt, huset och porten där jag bor, eller ska jag kanske säga människorna. Efter den långa vintersömnen är vi åter på banan. Det är kul att ses igen och de flesta känner jag faktisk igen.
Andning
Har du någon gång försökt följa dit eget andetag. Jag tror att det är näst intill omöjligt. Varje gång jag tänker på min andning förändras den. Jag har försökt att stå bredvid och bara iakta men blir varje gång en deltagare som förändrar. Jag andas in och så andas jag ut, det är ett ständigt flöde men det blir olika långa och olika jämna, andetagen. Oftast tänker jag inte alls på att jag andas men det är tryggt att veta att de följer med hela tiden. Jag andas in och jag andas ut.
