Plommenad

 

 

 

---

Gångvägen mot Svedmyra. Känns som mitt i natten trots att det bara är eftermiddag.

 

---

Jag lever inte som jag lär.  Det är så mycket lättare att vara klok när det gäller andra. Jag tror att min kropp känner till att det är så, den vet att den har svårt att göra sig hörd. Den vet att jag ofta travar på och skjuter undan. Så ibland drar den i nödbromsen och tar befälet. Idag var det så, det blev en dag i sängen och det var precis vad vi behövde min kropp och jag.

 

 

En dag på jobbet startade vi en motståndsrörelse. Vi är så innerligt trötta på att man alltid måste sätta upp mål som man sedan envist jobbar mot. Man sätter upp mål redan för barnen i förskolan och när de når målen då ska man hitta nya utmaningar. Aldrig kan man få vila i att man faktiskt nått till det som man föresatt sig. Nej framåt (om det nu är i den riktningen det går, jag är inte helt säker på det) hela tiden framåt. Vi tänkte vägra mål för ett tag. Mållös kallar vi rörelsen. Vi tänker sitta ner och känna efter hur det är att vara där vi är. För som Brasse och Magnus sjöng: Där är där som man inte är men här har man alltid med sig. Och det stämmer vare sig man går uppför eller nerför eller helt enkelt stannar ett slag på ett trappsteg och känner efter hur det känns.

 

 

 

 

 

Lite drygt femtiofyra år har det tagit mig att förstå att alla de där människorna med lite rynkor vid ögonen men utan glasögon och gråa hår inte är så välbevarade som man kan förledas att tro. Insåg helt plötsligt att det finns hårfärg och linser som många faktiskt använder. Jag menar, även människor i min ålder. Tänk, man lär sig hela tiden nya saker.

 

Ibland blir jag så trött på att det är så mycket folk överallt, andra dagar stör det inte alls. Jag gissar att det har med dagsformen att göra. Precis som att jag vissa dagar kan ha ett oändligt tålamod och andra dagar bli irriterad för det minsta. Det är upp och ner kan man kanske säga, som livet. Det gäller att hitta balansen och att klara av att hålla sig stilla när allt annat är i rörelse.

 

---

 

Även denna dag ägnas åt att försöka hitta en vettig badborste. Jag kan inte förstå att alla affärer säljer precis likadana. De är små, ganska hårda och i nio fall av tio kan man ta av själva borsten från skaftet, vad det nu ska vara bra för, det verkar bara göra dem ostadigare. Jag köpte en ny borste i förra veckan som genast tappades i golvet och sprack så själva borsten dvs stråna lossade. Vår förra borste, den som mannen tagit med sig till jobbet och därför orsakat denna fruklösa jakt på ny, har överlevt otaliga fall i golvet. Det var bättre förr, i alla fall vad gäller badborstar.

 

På kvällen blev det besök på Skogskyrkogården. Vi var inte ensamma där. Inte heller var jag den enda med kamera, men en av de få med assisterande make.