Första skörden
Röst
Vi har kallat honom den vandrande juden, mannen som med sin portfölj går förbi vårt köksfönster, om inte varje dag så i alla fall ganska ofta. Ibland har vi sett honom närmare stadens centrum och ibland rent av i dess mitt, alltid med god fart och portföljen i handen. En dag för inte så länge sedan fick han en röst, häpnadsväckande. Helt plötsligt blev han en man av kött och blod och inte bara den som passerar vårt fönster. Förvånad inser jag att en röst kan förändra, göra skillnad. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som förändras men innan rösten var han bara en figur som gick förbi. Vi har undrat lite hur långt han går, vart han är på väg men bara lite lamt utan något riktigt engagemang. Nu, med röst, började jag undra mer personliga saker som: Hur ser hans familj ut, var arbetar han och är han en person jag skulle gilla? Det var som om rösten gjorde honom mer verklig på något sätt och därmed mer som en person att bryr sig om. Så även om han var helt omedveten om det så blev det ett möte mellan oss, i alla fall mellan mig och rösten.
Sommartankar
Mitt i sommaren, mitt i allt det gröna sitter jag och lyssnar på ett stilla sommarregn. Ja jag vet att om man, som jag har ledigt så länge att det nästan känns oändligt, så gör det ingenting att det regnar. Det är alla ni andra som suktar efter sol men jag vet att den kommer, jag kan vänta en dag eller fler. Hyllan i härbret är laddad med böcker och jag slipper vattna i grönsakslandet. Och nu tittar solen fram igen.
Regn
Tom Petty and the Heartbreakers
Jag hade aldrig hört talas om Tom Petty and the Heartbreakers trots att de är invalda i the Rock and Roll Hall of Fame. Det är en lite udda känsla att var på konsert när man inte känner igen en enda låt. Nu vet jag hur de låter men inte riktigt hur de ser ut. Det är som små myror långt där borta på scenen. Undrar just hur känslan blir på den nya, ännu större arenan. Det är liksom inte samma sak med storbildstv. Nej tacka vet jag små trånga pubar där man kan få ögonkontakt med musikanterna. Hur som helst var det en trevlig kväll
Skolavslutning
När man har känt varandra i sju år, följts åt från att de var små sexåringar till att de nu är stora och slutar sexan. Då är det vemodigt på skolavslutningen. Vi har gjort en så lång resa tillsammans barnen, deras familjer och jag. Om man tillbringar mycket tid tillsammans i de mest intima situationer då kommer man nära på ett sätt som gör att man blir berörd i sitt inre. De är en av många förmåner man har i mitt jobb som arbetsterapeut. Jag kommer att bära de här gänget med mig nära hjärtat och jag kommer att nyfiket undra år efter år, hur går det, vad gör ni. Och ni kan vara säkra på att jag kommer att njuta av allt godis och de vackra saker som jag fick.
Birka
