Ytterligare en fundering om mellanrum


Du andas, tar ett djup andetag, andas in och andas ut. Och där, mellan in och utandning finns ett kort ögonblick av stillhet, en paus då allting upphör för att sedan med ny energi gå vidare mot nästa andetag. Andetagen är som vågor när de sköljer mot stranden, där finns också den korta stund när allt står och väger innan vågen drar sig ut från stranden igen.  Det viktiga mellanrummet som vi så väl behöver men som vi samtidigt har så svårt att finna oss tillrätta i. Vad är det som gör att vi hela tiden försöker fylla ut varje tillstymmelse till mellanrum. Så fort det blir lite glapp mellan aktiviteterna så försöker vi hitta på något som kan minska avståndet mellan dem.  Vi borde istället ta tillfället i akt och njuta av den paus som mellanrummet ger. Mellanrum är av godo, mellanrum ger möjlighet till vila och återhämtning.  Nästa gång du irriteras av att du måste vänta på något. Njut istället av tiden och passa på att andas några djupa sköna andetag.
 
 


Stopptid


1959 skrev Pete Seeger musiken till en text hämtad från Predikaren i Bibeln. "To everything turn, turn, turn. There is a season turn, turn, turn. And a time to every purpose, under Heaven." I dag hade den dagen kommit i mitt liv då det var dags att stoppade ett par sockor. Så vitt jag minns har jag aldrig gjort det förut men någon gång ska vara den första om man så har passerat femtiostrecket med råge. Stoppnål och stoppsvamp användes och jag hade en tämligen klar bild av hur det hela skulle gå till. Helt lätt var det inte och fint blev det inte heller men hela vart sockorna och dottern (sockornas ägare) blev nöjd.

 


 

 

I blåbärsskogen


Sommarskogen är full av blåbär. Jag gör som min vän Lotta lärt mig och bestämmer mig för att en liter är bra nog, resten får vara till en annan dag.  I full stridsmundering ger jag mig av. Stövlar, långa byxor och regnjacka med huva. Dessutom för säkerhets skull indränkt i mygga. Myggorna bryr sig inte det minsta, anfaller på bred front utan att tveka. De hittar utan problem mina svaga punkter dvs. panna och handleder.  Det är svårt att vifta bort dem och samtidigt ha koll på bunken med bär.  Det där med blåbär ifrån frysdisken kanske inte är en så dum idé trots allt. Myggorna tröttnar inte trots mygga och sol kommer det anfall efter anfall och inne i regnjackan är det varmt och svettigt. Om mina bär skulle vara till salu skulle de betinga ett så högt kilopris att ingen skulle köpa dem. Men jag är trots allt lyckligt lottad som inte behöver sälja mina bär, utan kan plocka en liter och sedan nöjd gå hem, göra en paj och inte vara tvungen att fortsätta plocka dag efter dag, timme efter timme.

 


 


Kantareller


Det är inte i enebacken utan i björkbacken som kantarellerna har sin hemvist. Troget år från år har de stuckit upp sina gula hattar vid foten av björken vid stigen ner till sjön.  Men nu har något förändrats och kantarellerna flyttat. Det tar en stund att lokalisera deras nya boplats men lite längre bort i gräset under en annan björk kan jag se hur det lyser gult i gräset.  Vi upptäcker också att det har bildats en alldeles ny kantarellkoloni under björken uppe vid vedboden.  Undrar vad som gör att svampen flyttar sig och vad man kan göra för att få ha dem kvar.
Smultronen växer i backen, precis som vanligt, de verkar inte ha några planer på att flytta, men i år är de inte alls så söta som de brukar. Kanske de, precis som vi vill ha mera sol.

 


 


Ledig I


Mitt i sommaren ja vad händer egentligen. Ingenting och det är väl själva poängen med ledighet och sommar. Att varva ner, att hitta tillbaka till sin borttappade själ eller vad det nu är som vi tappar bort i vardagsstressen. Eller är det så att vara ledig är att göra annat än det vi pysslar med alla de andra veckorna på året.  Att det inte handlar om att göra ingenting utan att göra annat.  Det där annat kan vara allt från häftiga resor till pysslandet i trädgårdslandet. Eller det som vi gör på Torpet, byte av vindskivor. Men med jämna mellanrum tar vi paus från arbetet och dråsar ner på olika ställen i vårt sommarparadis med en kopp te eller kaffe och ett korsord eller en bok och låter tiden gå.  Samtidigt som det växer i trädgårdslandet och honungsrosorna slår ut . Det vi inte hinner i dag det gör vi imorgon.

 


 


Odlingsrapport I


Det är otroligt, det växer så att det knakar och jag behöver inte göra annat än att titta på. Det måste vara någon hake någonstans eller är det så här det är att odla sina egna grönsaker? Då undrar bara jag varför jag inte satte igång för flera år sedan och varför inte alla gör det. Nästa steg är att lista ut hur man skördar på rätt sätt så att plocksallad och Mangold kommer igen. Trädgårdsportlack är en spännande bekantskap som verkar lite långsammare i starten än de övriga och vad mer jo dillen kommer på bred front, den lär vara lite kinkig men något har jag gjort som gör att den trivs. Nu mumsar vi sallad, mangold och rädisor.  Det känns både gott och nyttigt hur det nu går till och jag väntar med spänning på morötterna som jag tror kommer att bli fantastiska. Som pricken över it blir det jordgubbar på plantorna jag fick av min syster. Måste säga att jag känner mig rik. 
 
 
 


RSS 2.0