Det är bara att ösa
Ungefär så här känns det på jobbet just nu, sjunkande på något sätt. Det brukar kännas så i början av läsåret innan man lyckats ösa in all information på rätt plats i hjärnan och innan man lyckats fixa till det mest basala av allt det som barnen behöver. Det är lite som att gå på myrmark, man vet inte om det bär eller brister. Men efter ett tag när man öst och öst brukar saker och ting falla på plats och skutan långsamt höja sig över vattenlinjen. Jag hyser goda förhoppningar om att så kommer att ske även denna höst. Värre är det nog för båten på fotot. Men den sjunker i alla fall med flaggan i topp.
Mellan regnen
Solen sken sedan kom regnet. När jeansen var helt genomblöta slutade det regna och solen tittade fram igen. I mellanrummet blev det en bild, sedan började det regna igen. Ska jag vara helt uppriktig belev det två bilder. Jag satte ihop dem i photoshop. På den ena var stammen bra och på den andra bakgrunden. När jag tittade med ögonen var de så här det såg ut. Sanningen kan komma närmare när man lägger ihop.
Stockholm från vattnet
Man, dvs jag borde turista mer på hemmaplan inte bara skyndsamt förflytta mig från punkt a till b utan istället borde jag stilla strosa runt och njuta av Stockholm. Det är konstigt att det bara blir av när det kommer långväga gäster. Igår åkte vi under Stockholms broar en härlig tur som alltid får mig att upptäcka nya saker. Tack Sam och Emily för att ni gjorde mig sällskap.
Planket
Kulturfestival
Augusti bjuder på så mycket, det är kräftor, jobbstart och så Stockholms Kulturfestival. I tisdagskväll avslutade jag mitt sommarlov med att besöka Gustav Adolfs Torg, GAT kallat i dessa sammanhang. Där en hyllnings-konsert till Hasse och Tage gick av stapeln. Dessa båda mångsidiga herrarna som har haft så många strängar på sin lyra. Musik, satir och film ofta presenterat med stor värme och en samhällskritisk knorr. Det var härligt att sitta i den vackra kvällningen och lyssna på det duktiga gänget som var och en framförde sina favoriter av Hasse och Tages låtar. Det var Lill Lindfors, Monica Dominique, Svante Thuresson, Christer Lindarw, Lise&Gertrud, komikern Per Andersson, musikern Stephen Simmonds, estradören Stephan Lundin och musikern Tina Ahlin som även var kvällens ciceron. Det var roligt, vackert och underhållande och när vi sakta strosade mot slussen efteråt kändes det som en perfekt avslutning på ett långt sommarlov.
Ledig II
Trots att jag intellektuellt kan försöka intala mig att jag har fel dyker känslan upp när jag som minst anar det. Känslan av att slösa bort tiden, att inte väl förvalta min ledighet. Jag vet att det är korkat och jag vet att jag gör det som jag vill göra och i maklig takt men trots allt, vad är väl det att skryta med. Den duktiga flickan flåsar mig i nacken och kommer med små, nästan omärkliga gliringar om att borde du inte, och skulle det inte vara lämpligt att, osv. Så trots att jag sitter här i mitten av paradiset och har haft ett närt intill oändligt sommarlov, nästan lika lågt som det man hade när man var liten, känns det som om jag borde ha gjort något mer av det. Något varaktigt, något bestående som jag kan tänka tillbaka på under vinterns kalla och mörka dagar. Det är som om jag inte tagit chansen och under tiden har dagarna runnit genom fingrarna som sand och jag har försökt att njuta av att göra precis det som jag gjort. Odla grönsaker, promenera med hunden, plocka svamp och läsa en och annan roman. För det är ju faktiskt det som jag vill göra på sommaren. Den duktiga flickan försöker jag hänvisa till bryggan nere vid sjön. Där finns alltid något att ta tag i . Som att röja sly tex.