Sommartankar
En gång i mitt liv har jag ägt en bil. Det varade i ungefär en vecka innan min man sålde den till kocken på fartyget han just då arbetade på. Bilen var en Ford 17M med svart vinyltak. Stor som ett hav och med, för mig lågt placerat förarsäte. Jag använde telefonkatalogen (det här var på den tiden när de fortfarande delades ut en gång om året) för att nå upp att se ut genom vindrutan. Bilen var blå och hade registreringsbokstäver FOG. Vi kallade den blå dimman.
Det skulle ha varit en alldeles utmärkt norrlandsbil eftersom den alltid startade utan problem hur kallt den än var. När det var fuktigt och regnigt ute däremot startade den inte alls. I alla fall inte utan en del pyssel som att ta ut och torka av tändstiften. Vilket gjorde den till en något sämre Stockholmsbil.
Idag kom jag att tänka på den där bilen. Det var när jag försökte få med huden på en promenad. Han vägrade att gå mer än en liten liten bit från huset sedan vände han helt sonika om och gick hem. Han tycker verkligen inte om när det är soligt och varmt. Däremot är han en alldeles utmärkt vinterhund och älskar när det är minus grader ute, ju kallare desto bättre. Vi är ganska olika hunden och jag.
Vilken snygging, är det en finsk lapphund? Fantastiskt vacker, han och jag kommer utmärkt överens, hihi, vinter är bäst!
Ha en skön vecka i stugan, vi har svalt och skönt idag men jag saknar regn, det blir varken bär eller svamp här annars
Kramen
