Oro


Jag funderar på oro. Vad det är som gör att vissa människor aldrig oroar sig och andra, som jag, nästan alltid gör det. Jag hade en teori om att fantasifulla människor är mer oroliga. Jag tänkte att vi målar upp olika skrämmande scener som ger oron näring så att den kan bre ut sig och ta plats.  Scener som sedan i princip aldrig inträffar.  Min familj stödde inte teorin. De är kreativa och fantasifulla människor som visst kan föreställa sig olika skeenden men trots det inte oroar sig särskilt mycket. Så oron måste komma någon annanstans ifrån. Jag får fortsätta grubbla på det. Oroa dig inte det ordnar sig, som sonen skulle sagt. Och det gör det ju faktiskt nästan alltid.

Här är ro utan oro




Kommentarer
Postat av: Gabi

Pröva meditation. Du anar inte hur snabbt man får resuktat, i form av ökat lugn, koncentration, mm.

Good Luck!

2011-01-10 @ 22:48:56
Postat av: nilla|utanpunkt

Häftigt lika vi är där. Både i oron - och i en son som försöker lugna ner oss. Jag köper förstås din idé om kopplingen oro-kreativitet på direkten! Äntligen något som låter logiskt.

2011-01-11 @ 00:20:57
URL: http://utanpunkt.blogspot.com
Postat av: Åsa!

Jag oroar mig också och målar upp. Jag försöker att tänka att det bara är tankar, inte verklighet, det hjälper, lite iallafall.



Kan det ha med kontrollbehov att göra? Att man vill veta hur det kommer att bli? Man vill vara förberedd?



Jag inbillar mig att den lugna typen, inte heller håller på och förutser framtiden, iallafall inte i så stor utsträckning som de oroliga. De lugna tänker mera att det som blir, det blir.



Min morfar, som var mycket klok, jordnära och ALDRIG oroade sig, ha sa: - Det är ingen ide att oroa sig, för har du otur får du göra det två gånger.

2011-01-11 @ 08:52:36
URL: http://bitihopdax.blogspot.com
Postat av: paula i pörtet

Gnagande oro i magen, finns det något värre? När man rastlöst vankar av o an och inte kan komma till ro...

Jag oroar mig mest över barn o barnbarn, för min egen del är jag sällan eller aldrig orolig.

Hoppas du får en rolig fortsättning på veckan, utan o!

2011-01-12 @ 15:47:27
URL: http://paulaz.se
Postat av: Ninni/fotografia

Jag önskar att jag var en sån som aldrig oroar sig. Men långt därifrån.

Kan det också ha att göra med vilka erfarenheter man har...jag som har jobbat inom sjukvården i nästan hela mitt yrkesliv kan ju oroa mig för att sjukdomar och olyckor ska drabba mina barn, min man eller någon annan i närheten.

Jag har sett så mycket elände och hur orättvist det drabbar. Det vore otroligt skönt att slippa tänka på det.

2011-01-12 @ 19:47:56
URL: http://piona.blogspot.com
Postat av: Znogge

Jag tror det handlar om en önskan om att skydda och se till att allt går bra. Att inget ska hända personerna som står oss nära. Många gånger oroar man sig helt i onödan men oron kommer oftast ur kärlek och är mycket mänsklig.

2011-01-13 @ 20:48:14
URL: http://znogge.wordpress.com/
Postat av: Ingegerd

Här kom det mkt gensvar av oroliga personer! Oron förökar sig själv och förtär energi. Oron för nära och kära är ständigt närvarande hos mig. Värre blir det då jag inte kan vara fysiskt aktiv. Vi får trösta oss med att vi är empatiska och beskyddande till vår läggning!

2011-01-15 @ 19:25:46
Postat av: Ninni

Jag köper den teorin..haha



Skrev ju själv om oro häromdan..jag oroar mig ständigt, jobbigt för det tar så mycket energi. Maken säger "det ordnar sig"



Kramen

2011-01-16 @ 13:52:49
URL: http://ninni.blogg.se/
Postat av: Elisabeth

En gång fick jag lära mig att mycket av våra beteenden finns i generna... så som detta att ligga i ständig beredskap för hotande faror, och som vi gjort sedan stenåldern.

Å kanske är det lite där oron också ligger...beredsskap för OM något skulle hända... och där vissa av oss ligger i mer beredskap än andra.



Varm kram.. ja, på varje del av vägen!

2011-01-17 @ 09:07:02
URL: http://himlastigen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0