Språkfundering
Tisdags trött och lite deppig. Kanske kan kören rycka upp mig en smula. Dagens fundering handlar om hur det är att ha ett annat modersmål än sina barn. Jag har länge funderat på om man är en annan person när man talar ett annat språk. Kan man bli yvigare på franska, mer behärskad på tyska eller tillbakadragen på somaliaska. Jag vet inte, jag pratar svenska, engelska hyfsat men känner mina begränsningar. Bara en trött tisdagsfundering i all hast.
Obegripligt
När jag skulle ladda över bilder från kameran till datorn var sladden försvunnen. Jag vet att jag hade den igår och jag är ganska säker på att jag inte tagit den ut ur huset. Jag tror att jag lämnade den på skrivbordet i morse men jag är inte helt säker, kanske jag la den i hallen. Den borde hur som helst inte kunna vara någon annanstans än mellan skrivbordet och hallen. Så jag letade på alla ställen där den skulle kunna vara, jag letade på alla ställen där den inte borde vara. Jag tittade i lådan där den ska vara ungefär fem gånger. Och så den sjätte gången när jag tittade i lådan så var den plötsligt där. Jag undrar hur det gick till.
Dagen innan
Jag vet att det inte hjälper. Jag vet att den här dagen kommer att gå vare sig jag deltar I den eller inte. Trots det ligger jag kvar i sängen länge. Sängen är som ett skyddat bo där jag inte behöver ta något ansvar för någonting. När jag väl stiger upp gör jag samma sak i duschen. Står där en evighet som för att skjuta upp mötet med verkligheten. Vad det handlar om är att i morgon startar höstterminen och den där vardagsverkligheten med tider att passa och måsten att göra. Men det är inte bara det utan också att hösten och det mörka närmar sig. Det som blir lite tyngre för varje år. Jag önskar verkligen att värmen och ljuset kunde stanna. Jag inbillar mig att den där vardagen skulle vara lite lättare att hantera om det var ljust och varmt. Förmodligen är det inte alls så och jag vet att min vardag inte är så illa som det känns just nu. I morgon är en ny dag som förhoppningsvis kommer att bli precis så fantastisk som jag gör den till för bakom de där dimmolnen gömmer sig solen.
Släkt och jetlag
Tänk att två människor kan ge upphov till en hel drös nya människor. Ja det vet jag ju att det kan bli så, men att se och uppleva den där drösen i verkliga livet är en ganska överväldigande känsla. Att sedan dessutom veta att man är olika grenar från samma träd, ja det tar ett tag att smälta. Det tar också ett tag att komma hem när man varit långt borta. Att landa och att få rätt tid i kroppen. Kroppen gör lite motstånd och blir hungrig på fel tid, vägrar somna och är sedan näst intill omöjlig att få liv i när den borde gå upp. Jag tror att jag får ta det lite pö om pö. Vrida klockan sakta åt rätt håll. Lite resignerat tänker jag att det handlar om tålamod. Jag måste ta reda på var jag kan få tag på lite mer av den varan.
