Att läsa
Vad är att läsa, läser vi mindre nu än förr? Frågorna ställs i en artikel i gårdagens DN. Jag tror att vi läser mer men annorlunda. Förr fanns det de som läste och de som inte gjorde det och då talar vi mest om böcker. Nu är det svårare, för att inte säga näst intill omöjligt att inte läsa. Det finns så många tillgängliga texter överallt, vi läser på mjölkpaket och annonsblad, vi läser böcker och nätsidor. Vi skickar textmeddelanden till varandra i en aldrig tidigare skådad omfattning. Sms, facebook, mail för att bara nämna några. Så visst läser vi. Att läsa är att foga samman bokstäver till ord och att behandla resultatet inne i sitt huvud så att orden tillsammans bildar betydelsebärande meningar. Det finns ingenting som säger att orden måste stå i en bok. Det kan vara var som helst. Klotter på en toalett, minneslappen i fickan, sms från en kompis. Allt ta till sig av det är att läsa och visst läser vi. Jag läser kanske färre sms och fler böcker än mina tonåringar men att hävda att de inte läser är att fara med osanning.
Jag kan ännu minnas känslan av lycka när julklappspaketen innehöll böcker, hur rik och lycklig jag kände mig med traven av olästa böcker vid min säng på julaftons-kvällen. Vad jag däremot inte alls kommer ihåg är hur det var att inte kunna läsa. Jag var kanske fem eller sex år när jag lärde mig, jag vet inte precis när och inte heller hur det gick till. Det är som något jag alltid har kunnat, självklart på något sätt. Jag kan känna en lätt avundsjuka när någon beskriver sin kamp med bokstäverna. Hur de erövrar och bemästrar det skrivna språket, hur de tragglar med läseboken och bokstav för bokstav lägger under sig en helt ny värld. Min brist på den okunniges erfarenhet gör att jag ibland försöker se det bekanta som obekant. Jag försöker göra mig till ovetande för att få en känsla av hur det är att inte kunna. Men det är lika omöjligt som det är att lyssna till sitt modersmål och bara höra språkets rytm och inte förstå vad som sägs. Det går helt enkelt inte. Har man en gång lärt sig så kan man och då går det inte att låta bli. Jag är en läsande människa. Och fortfarande känner jag mig rik och lycklig när jag har en trave olästa böcker vid min säng.
Själv kom jag in i en "slukarperiod" när jag var tio år. Tack och lov har jag inte kommit ur den! Min uppfattning är att barn av idag läser betydligt mindre skönlitteratur än vad min generation gjorde. Men läsning är ju så mycket!
Tyvärr är jag ingen bokmal. Jag önskar jag vore det för de böcker jag har läst som intresserat mig har varit väldigt kul att läsa. Däremot älskar jag att läsa sagor för barn. Då kan jag få ut min teateraliska ådra med mitt kroppsspråk och med annorlunda röster....det gillar jag! Kram vännen!
Jag läser mycket men jag har börjat lyssna på böcker ännu mera nu då jag kan göra andra saker samtidigt som jag lyssnar.
Fär läste jag allt men har blivit ganska kräsen med åren ger boken hundra sidor och har den inte fängslat mig så förblir den oläst, i allafall av mig.Kram Tingeling
Läste samma artikel, fast tyckte att det var jättekonstigt att bokförläggarbranchens vd (eller vad hon var) tyckte att vad som helst som var bokstäver var LÄSNING. Jag tycker visserligen inte att det måste vara i bokform, men lite mer kräver jag nog av just LÄSNING än några lösryckta ord eller bokstavskombinationer. Vdns "undertexter till film" (hallå det är att SE FILM, inte att läsa!) eller "spelinstruktioner på nätet"?? (där är väl huvudaktiviteten att SPELA, eller?) Läsning, som begrepp, inbegriper iallafall för mig en text som är "slutprodukten" i sig, som är huvudsaken i mediet och som har ord och meningar (även om de förstås kan vara kreativa och inte behöver vara "klassiskt" framställda texter - 160teckens klassiker på twitter var ju urkul idé). Kalla mig gärna gammaldags!
Ha det gott!
Ett liv utan böcker har jag svårt att tänka mig..jag är en riktig bokslukare.
Jag minns när jag gick i första klass..fröken hade ett samtal med min mamma, hon var oroad för att jag inte skulle kunna lära mig läsa. Var tydligen helt ointresserad av att ljuda..men så en dag så bara kunde jag.
Tyckte väl det var trams att läsa Far ror Mor är rar!
Ha en fin dag..kramen
Jag kommer inte heller ihåg hur det var att inte kunna läsa. Men kanske är det lite av samma känsla när man försöker lära sig ett nytt språk. När allt i ens omgivning står skrivet med tecken man känner igen men ändå inte förstår och det har jag i färskt minne sedan den första tiden i Brasilien. Oerhört frustrerande!
Men lyckan över julklappsböcker minns jag också:)
Och jag kommer mycket väl ihåg när jag för första gången, som 6-7åring, fick följa med min äldre bror på det gamla biblioteket i Söderhamn där vi då bodde. Vilken upplevelse det var att få se alla böcker som man kunde få låna. Sedan dess är jag en stamkund på biblioteken.
Förr köpte jag mycket böcker men numera har jag insett att de flesta böcker blir lästa bara en gång och då är det lika bra att låna dem. Just nu håller jag på att rensa bokhyllorna och skänka bort sånt som inte ryms längre.
Idag blir en dag av rensande och läsning. -27 utomhus lockar inte ens till en promenad.
Ha en skön Trettondag!
Kram Ninni
Tack och lov för böckerna - utan litteraturen skulle livet bli tomt. Och poesin som tvättar själen. Och tänk alla resor och bilder som litteraturen ger oss- som vi själva skapar när vi läser.
Det är något magiskt!
Gott läsår önskar jag dig!
Min 15årige son har precis läst Brott och Straff av Dostojevskij. Inte frivilligt utan på "order" från skolan. Jag tror det var ett utmärkt sätt att släcka den lilla läslust som fanns i honom.
Hej. Läste att du var nyfiken på anonyma besökare på din blogg. Jag har varit inne på din blogg flera gånger och njuter där av dina bilder och ord. Tycker själv mycket om att både fota och skriva. Jag heter Anna-Lena och bor på ett litet ställe i Västergötland som heter Finnerödja. Om du vill kan du besöka min blogg. Mvh Anna-Lena
Böcker är som extra liv och man kan verkligen njuta av en god bok.
Fast f n läser jag sällan, det går i perioder.
Kram o ha en bra fortsatt vecka!
Böcker är som extra liv och man kan verkligen njuta av en god bok.
Fast f n läser jag sällan, det går i perioder.
Kram o ha en bra fortsatt vecka!
Så klokt du skriver! Ända sen barndomen har jag älskat böcker, jag var ett ganska ensamt barn och lärde mig snabbt att i böckernas värld kunde jag bege mig vart som helst, och tiden bara rann iväg. Mamma och jag läste också högläsning för varandra! Först läste förstås hon sagor för mig men när jag själv kunde läsa slutade vi inte utan fortsatte högläsningen och turades om att läsa!
Att gå in i en bokhandel eller ett bibliotek är min godisbutik där jag kan tillbringa timmar! Maken vet att han kan lämpa av mig vid biblan och åka o göra ärenden några timmar utan att jag sitter och väntar och trummar med fingrarna, haha
Nog är det synd om både många människor och djur i den bistra kylan, hoppas det vänder nu...
Kramen
Om du surfar runt lite på alla de fjortisbloggar som finns idag (vilka för övrigt ofta är de som har flest läsare) så kommer du upptäcka att det är en viss skillnad mellan att behärska ett språk i text och i tal samt att det språk som används i sms och klotter bli näst intill obegripligt om det används i längre texter. Det blir i vart fall mycket jobbigt att läsa dessa texter.
Att läsa böcker och andra längre texter är en förutsättning för att lära sig att behärska det skrivna ordet, det kan aldrig klotter och sms ersätta. Det blir ytterligare ett sätt att ge högre samhällsklasser makt om man tillåter skrivkunnigheten förfalla, eftersom de som har det gott ställt kommer se till att deras barn går i skolor som lär dem det medan de statliga skolorna förfaller.
Björklund är rätt ute när det gäller skolan, det man kan kritisera är i vissa fall de inslag av tvång som kan tolkas in i det hela. Tvånget skall riktas mot skolan, eleverna skall lockas med glädje!
