Att gå
Att gå är att sätta den ena foten före den andra, rytmiskt i en ständig upprepning. Fotavveckling och tyngdöverföring. Jag går med en omedveten självklarhet. Min kropp gör det åt mig utan att jag ägnar det en tanke. Det är ett mirakel som jag sällan eller aldrig uppmärksammar. Och jag går och går kilometer efter kilometer i snömodden. Jag halkar runt på dåligt plogade trottoarer och pulsar fram på ställen dit inga plogbilar når. Mina fötter för mig till och från, hit och dit. Flanera, promenera eller vandra man kan gå på många sätt men grunden är alltid den samma, att sätta den ena foten före den andra.
Du vet hur vårdpersonal är, de går och går, fram och tillbaka. In hit, ut dit. I korridoren sitter en och annan vårdtagare och tittar lojt.
Så en dag sa en gammal man, sittande i rullstol, i den där evighetskorridoren - Lyckliga du som kan gå på dina ben.
Jag minns att jag kände mig alldeles stum och sorgsen.
Tänk egentligen vilken fantastisk frihet! Så länge benen bär oss...
här är ingen tunggådd modd. Tunggådd modd. Det var roligt att skriva. Mer snö kommer till helgen, lilla bilen kommer att bli helt översnöad. Jag vill ha sol och fotografera rådjursspår i nysnö med långa skuggor.
Ja och helst utan att halka omkull!
Idag promenerar jag inomhus det är ett jäkla oväder utanför.
Ha en fin helg..kramen
Ja att pulsa i snö är härligt men nu vill jag springa varm sand på en härlig strand....
kram Tingeling
Min opererade fot funkar bra att gå med nu, så jag ser fram emot promenaden på Skogskyrkogården när snön töat bort.
