Förförståelse
På kursen i visuell kommunikation jag gick nu i våras ställdes en fråga om hur mycket förförståelsen gör för bildupplevelsen. Spelar det någon roll vad man vet om fotografen, eller om tanken med fotografiet. Jag kom att tänka på det nu när min äldsta dotters vänner säger att de tycker att hon och hennes lillasyster är så lika varandra. Jag kan inte se det. Jag ser så mycket annat när jag tittar på dem att likheten går mig helt förlorad. Jag ser det som är inuti det för ögat osynliga. Min blick är så färgad av min förförståelse att den går bakom det uppenbara och läser in det som inte syns men som jag vet eller tror mig veta. Så som vi gör med det mesta som vi i någon form mött förut. Det är alltid så att kunskap färgar upplevelsen. Man kan inte ställa sig bortanför den och låtsas som om man inget vet. Så fort man har fått den allra minsta kunskap om en företeelse kommer det att påverka upplevelsen. Försök att låtsas att du aldrig har gått den vanliga morgonpromenaden, se på allt du möter som om du var ny på platsen, det går inte, i alla fall klarar jag inte av det. Men man kan försöka göra det jag skrivit om så många gånger tidigare, byta perspektiv. Om jag till exempel tittar på den för mig välkända världen genom en sökare på kameran blir plötsligt det välkända lite mer okänt på något märkligt sätt. Om det blir bättre eller sämre kan jag inte säga, men lite mer ovant och annorlunda.
Just när man ser världen genom en kameralins handlar det för min del om fokus. Jag stänger ute det som är utanför blickfånget jag har i kameran, jag hör inte lika bra och bryr mig väldigt lite om omvärlden, att jag ser konstigt ut när jag fotograferar.
Och med sinnen bortkopplade blir det mer kvar till det som är inkopplat. Mindre brus. Mer fokus.
Riktigt bra bild du tagit!
Delvis ser man det i en annan vilnkel på något vis. Delarna blir tydligare för annars är ofta det bekanta en helhet.
Läcker bild förresten!
Kram
Intressanta funderingar som jag lånar in i mig själv.
Som min diktlärare påstår:
'Handlingsmønster kan vera umedvitne...'
(han är även psykolog)
alltså 'Handlingsmönster kan vara omedvetna...'
- Hm, hur vet man då det - undrar jag då strax. Jag har ännu inte fått svar på min reaktion.
Viken häftig bild Kersti! Helt i harmoni med dina intressanta tankar!
Jag tänkte på det på jobbet i natt när jag skulle förbereda en vikarie inför en "prövning" hon stod inför. Nog gav jag henne ett helt lass med förutfattade meningar alltid. Jag var lite rädd att hon skulle dåna av annars :D Vem vet om jag hjälpte eller stjälpte...
Just genom att upptäcka världen genom en macrolins har jag sett den på ett nytt sätt, "förbi" mitt vanliga seende, upptäckt en "ny värld". <Men det där med människor är nog ett kapitel i sig - känner man någon så ser man i flera skikt. Och bra är väl det!
Intressant...snygg gaffel=)
Ha det gott.kramen
Mycket tänkvärt som vanligt:) Nu har jag kommit tillbaka på bloggen! Välkommen igen. Kram
