Pussel
Att många har svårt att pussla ihop sin tillvaro har jag förstått, så har jag också tänkt på vardagen och livet, som ett evigt pusslande. Nu fick jag en ny infallsvinkel från Anki. Ett annat sätt att se på mig själv. Som ett pussel, ett pussel där de olika bitarna passar ihop med olika människor och olika sysselsättningar, och för att man ska bli hel behöver man alla bitar. Ni vet hur besvärligt den är när man sugit upp en pusselbit med dammsugaren precis innan pusslet är färdigt. Jag tycker om den här, för mig nya tanken, ja jag tycker nästan lika mycket om den som jag tycker om att lägga pussel. Tack Anki.
Ja, det var en helt okej tanke! Ibland trasslar det in sig en bit från ett annat pussel känner jag, som man kanske vill ska passa in, men det går inte riktigt...
Jag tycker också om den tanken. Å nu har jag ett helt nytt pussel som ska läggas - och inte ens ramarna har jag fått ihop till än.
Men som en som gillar pussel, och som brukar tjura på tills det är färdigt, så ska jag nog fixa det här pusslet också. Livspusslet.
Varm kram, min vän... och ha en mysig helg!
Vad kul att du gillade tanken! Den var ju egentligen raka motsatsen till det hela ägget!
Och vet du vad jag tänker. Att vissa människor man träffar är som pusselbitar. De passar in. Det finns en färdig yta, ett plats där bara de passar in. De fyller ett tomrum.
Mmm, nu när man är sliten och nött ser man andra som skyndar i livet, mellan hem, jobb, hobbyn, fritid, och undrar hur dom pusslar ihop det hela! Ändå har man varit just där själv, och man pusslar bäst man kan, utan större eftertanke. Eftertanken kommer nu, när man har tid att reflektera. Och man förundras över hur man orkade....bara att se hur de vuxna barnens tillvaro ser ut, sedan gå tillbaks x antal år i tiden och konstatera att det är just ingen skillnad...allt har sin tid, så sant som det är sagt.
Du ska se att när du väl sätter manken till så fördjupar du dig i kursen på nolltid!
Kramen
