Årsringar
Jag var bjuden på femtioårsfest och fick tillfälle att träffa värdinnans tjejgäng. En grupp kvinnor som har hållit ihop i över tjugo år. Jag blev presenterad för en massa tanter i min ålder. Inget att förvånas över eftersom värdinnan och jag är jämngamla. Men tjejerna var fanns de? Jo inne i var och en av alla dessa tanter förstås. Det vara bara det att jag, som just blivit presenterad för dem, inte såg det. Men de som känt varandra under en sån lång tid ser naturligtvis helt andra saker. Som när jag tänker på mina vänner, vi som känt varandra sedan ungdomstiden, inte ser jag framför mig då det som ni andra ser. Jag ser hela vår historia tillsammans, jag ser alla de tider som vi har varit i, men ni ser bara just det som ni har framför ögonen, precis så som jag gjorde. De är då man ser de här tanterna som egentligen inte finns. Bodil Jönsson, ni vet hon med Tio tankar om tid, beskrev de så att vi, liksom träden bär på årsringar. Det är bara den allra yttersta som är synlig för ögat men de andra finns där innanför. Visst är det en vacker tanke.
Det är en mycket vacker och klok tanke Kersti!
Ja, just det, som om man hade årsringar.
Jag tycker mycket om ditt sätt att skriva om livet, klara kloka tankar i enkla träffande ord - bara skönt.
Hälsningar från Tyskland.
jo en vacker tanke och fint illustrerad med träplankan.
En norsk dam på teve sa nåt om att i henne finns en som är 10 år, en som är 20 och en som är 30 och en som är 40 på samma gång. Tycker det var en bra beskrivning också.
Ja, visst är det en vacker tanke. Precis så är det!
Jag kan bara instämma i dina och Bodil Jönssons kloka ord. Så är det ju...
Kramar!
Att vi har årsringar i oss -det håller jag med om. Dessutom är vi som det fina smakrika vinerna -vi blir godare med åren:)
Ja du, ibland tänker jag på gamla pojkvänner man hade i sin ungdom. Jag ser dem framför mig som dem var när dem var i tonåren,men jag skulle nog inte känna igen dem om jag träffade dem idag och dem skulle nog inte känna igen mig heller. Kram ha en trevlig fredagskväll! Mumin
Ja men precis så är det ju..i varje tant bor det en tjej!
Och man blir inte äldre än vad man gör sig...kram på dig.
Och tänka sig snart blir jag ju femtio själv!
Ja, det köper jag ditekt, visst har vi alla årsringar. Också en mycket, mycket intressant iaktagelse du gjorde med tanterna/tjejerna. Blir kanske just så tydligt när man som du kommer utifrån och ser en hel grupp som känner varandra så väl. Lite avis blir jag, skulle gärna ha ett sådant tjejgäng själv, låter kul, innerligt och alldeles, alldeles underbart.
Hej, hoppas förkylningen gett med sig! Jag skulle inte byta och vilja vara trettio igen, oj va mycket jag lärt mig under de senaste åren. Bara kroppen också kunde hänga med så har jag ingen åldersnoja. Jag är redan äldsta generationen i min släkt, lite trist det, själv hoppas jag hinna se barnbarnsbarn också.
Kramen
Ja visst är det så. Det vet jag säkert, för det är jag som är värdinnan. De är mina tjejer hur grått håret än har blivit.
Det bästa av allt är att vi kan både skratta och gråta tillsammans, ha underbart tramsiga ytliga samtal för att i nästa ögonblick hamna i de svåraste livsfrågorna utan att någon skyggar.
Allt började med att jag var lite avis på ett killgäng som verkade ha så kul. Jag frågade tre kompisar som i sin tur frågade några de kände och vips hade vi ett tjejgäng.
Vänner är viktiga
Kram på dej Kersti och tack för att du finns!
Men vilken mysig blogg :)
Jag vet inte ens hur jag hittade hit, men nu sitter jag här och läser och får en mysigt höstig känsla i kroppen :) Må så gott!
