Nyfiken
Mina barn kallar det nyfikenhet, jag kallar det intresse. Jag är intresserad av människor, det är därför jag alltid ställer så många frågor till människor jag möter. När jag slår upp orden i ordboken kan jag läsa att intresserad är någon som har intresse för något och är man nyfiken är man angelägen om att få veta hur saker och ting förhåller sig. Så jag är alltså intresserat nyfiken skulle man kunna säga.
En sak som jag är väldigt nyfiken på det är dig, du som läser det här. Några känner jag och vet vilka det är. En del lämnar spår i form av kommentarer. Många lämnar spår på kartan och i besöksstatistiken men långt ifrån alla. Därför är jag väldigt intresserad av vilka ni andra är, alla ni som bor i Norge, Eskilstuna, England eller Sundsvall eller på någon annan plats när eller fjärran. För ni är ganska många som smyger in här och läser utan att göra så mycket väsen av er. Om ni vill kan ni fortsätta att smyga, det är helt okej, men det vore väldigt skoj att veta.
Frånvaro
Frånvaro är närvaro någon annanstans.
Och så kommer det att vara ett par dagar nu.
Och så kommer det att vara ett par dagar nu.
Muren
Att Skogskyrkogården är ett världsarv är det många som känner till. Vi som bor nära vet också att det är en fantastiskt vacker plats att besöka. Vacker är också den 3,6 km långa mur som omger kyrkogården. Jag tror inte att det är så många av besökarna som vet att muren till största delen uppfördes som nödhjälpsarbete 1923 - 1932 och att de flesta av stenarna kommer från bergspartier inom kyrkogården. Men nu vet i alla fall du det.
Tid
Ute råder riktigt höstrusk. Långsam lördag ackompanjeras av dotterns trumpetspel. Jag njuter av att bara vara i tillvaron. Varm och torr med en stor kopp te vid min sida. Jag ger mina tankar lite tid. Tid som vi säger att vi har så ont om. Jag förstår egentligen inte det, det är en av de tankar som jag vänder och vrider på. Hur kan det komma sig att jag som småbarnsmamma, med tre stycken små barn att hämta och lämna och en man som ofta var till sjöss, upplevde det som om jag hade mer tid än jag har nu. Nu när barnen klarar sin hämtning och lämning själva och det egentligen bara är hunden som måste tas om hand. Jag borde känna det som om jag disponerade oceaner av tid men så känns det inte alls. Det måste finnas en läcka någonstans, ett hål där tiden helt enkelt bara slinker iväg utan att jag märker det. Det är det som jag funderar på just nu, hur jag ska hitta den där läckan.
Fototävling
I morgon är sista dagen att skicka in ett novemberbild till Slottsträdgårdsmästarens fototävlig. Missa inte det och missa inte heller att rösta på din favoritbild.
I väntan på vinter
Nu behöver jag färg.
Det finns kanske fler än jag som mår gott av lite uppmuntran i mellanrummet mellan de sprakande höstfärgerna och den gnistrande snön.
Så här kommer lite sommar.
Det finns kanske fler än jag som mår gott av lite uppmuntran i mellanrummet mellan de sprakande höstfärgerna och den gnistrande snön.
Så här kommer lite sommar.
Mat
I min familj är en del av oss väldigt intresserade av mat. Att äta mat, läsa om mat, laga mat och prata om mat. Att laga mat är ju faktiskt en form av hantverk som jag ofta finner det väldigt rofyllt att sysselsätta mig med. Mycket mat blir det. Jag har vänner som också är intresserade av mat, kan det vara en slump? Jag och några av de vännerna har som tradition sedan ett antal år tillbaka (jag har faktiskt slutat räkna) att besöka mässan Det goda köket. Så har vi gjort även i år. Nyss hemkommen har jag bläddrat i de nyinförskaffade kokböckerna, placerat osten i kylskåpet och chokladen i skafferiet. Nu ser jag fram emot kvällens lax- och kräfttatar.
Meditationshöjden
Meditationshöjden på Skogskyrkogården.
Det är Alla helgons dag.
Hela Skogskyrkogården strålar av ljus.
Varje ljus lyser för någon som inte längre finns.
De lyser för alla dem vi längtar efter och saknar.
Det är vackert på ett stilla och vemodigt sätt.
Vi går långsamt och länge tillsammans, vi som finns och ni som lever i våra minnen.
