Avslutning
Kallt och regnigt, lastbilar fyllda med studenter passerar. De skrålar tappert men ser ut att ha det förfärligt kallt där uppe på flaken. Själv har jag fleecetröja, regnjacka och gummistövlar. Inte så värst sommarfint men varmt och torrt.
Den dagen jag slutade gymnasiet för mer än trettio år sedan var det också kallt och regnigt. Jag åkte lastbil i tunn sommarklänning och hade vit mössa. Först regnade det bara lite, det var när vi åkte ut mot Djurgården där vi skulle ha picknick (det är i alla fall så jag minns det). När vi dukat upp allt där ute på gräset kom en riktig störtskur, regnet vräkte ner. Alla tog sina saker och sprang för att komma in under tak. Så skingrades vi där i regnet. Var och en försvann åt sitt håll och på den vägen är det. Det är bara några få som jag har återsett sedan den dagen. Ibland kan jag undra vad det blev av alla.
Det regnade också när det var min dag. Uppehåll på skolgården men sedan... Nåja, det blev en fin kväll ändå och det hoppas jag att ni också får!
Kram!
Det var en härlig tid i livet. Kan ännu känna lyckan och glädjen. Kram!
Ha ha det är 37 år sedan jag tog studenten. Jag vet vi firade i en hel vecka:) Kram ha en go nationaldag och helg. Mumin
Tänkte på dem idag... vad de ska ha frusit i sina vackra klänningar.
Ja fyyyy stackars studenter..själv fick jag aldrig någon mössa!
Gick bara ettårig gymnasielinje..då bidde det ingen!
ha en fin helg..kramen
Låter som om ni kommer att få en perfekt dag..kram
Stackars studenter. Det SKA vara sol och vackert väder när det är examen!
Så sorgligt att ni skildes åt så där...Efter att ha hoppat av gymnasiet en gång så gick jag sedan en två-årig linje och då var det inte aktuellt med mössa. Det var inte så vanligt ens för de som gick treårig på min tid;)
Hoppas din helg blir fin ändå!
Kram Ninni
Jo just ja, apropå Wij trädgårdar. Jag får nyhetsbrev från dem och såg att man kan köpa in sig på en heldag som startar redan på Gävle centralstation. Man åker sedan tåg till Ockelbo och Lars Krantz guidar under resan.
Se här:
http://www.wij.se/default.asp?HeadPage=349&SubPage=158&Language=sv
Bara ett tips;)
Jag är inte sponsrad av Wij även om man kan tro så:D
Ja det är väl ca trettio år sen jag tog studenten men jag hade ett blygsam studentfirande inte ens studentmössa jag var lite mer anti då mot sånt kram Tingeling
Hej Kersti! Visst vill man att studenten ska firas i solsken, men det är lika ofta dåligt väder. Tråkigt att ni skingrades så där. Jag brukar ofta tänka på att olika skolklasser ska göra så mycket roligt precis när de ska skiljas. T ex en högstadieklass kanske bakar och jobbar i tre år för att kunna göra en gemensam resa precis innan de ska skiljas åt. Det vore bättre att göra trevliga saker när klassen är ny för att få bra gemenskap de kommande åren.
Jag tog studenten 1972 och då var det inget firande alls.
Hemma hos oss finns ett regnskydd, till din kärra, för avhämtning. Pris: 295 kr.
Kramar till dig!
QUIZ! fråga vilka frågor du vill till mig. Puss
Det är något som jag också funderar på ibland... var blev de av? De klasskompisar som man levde så nära i flera år... och så poff... så försvann de bara bort ur ens liv. Vad hände med den och den? Vad gör hon idag? Hur ser hon ut? Han som aldrig skulle gifta sig... blev det så?
Å inte för att jag är så mycket för sådana här återträffar, men det skulle ändå vara roligt att veta hur det gick för många av dem...
Varm kram...ja, alltid!
Har du inte försökt hitta dem på Facebook? Jag har förstått att det är lättast där, eller så finns det en egen hemsida för Hitta klasskamrater. Kanske är det inte heller så angeläget, även om man ibland undrar. Själv har jag försökt leta reda på min klass i skolan i Helsingfors, men se den skolan finns inte mer! Alltså kommer jag inte längre i mina efterforskningar. Jag skulle gärna ha tagit kontakt åtminstone med mina bästa vänner som jag tappade kontakten med i samband med att jag flyttade till Sverige.
Ha en fin sommarvecka, värmen är på väg!
Det är så fint med studenten. Det känns som starten på hela vuxenlivet, och det leder till både sorgliga och roliga livsöden. Men tänk alla tankar om framtiden som måste surra i huvudet på studenterna när de åker runt på flaket och sjunger. Många längtar säkert till att få börja plugga till något de har sett fram emot, och andra funderar på vad de ska ägna sig åt och ytterligare några andra är rädda och känner mest oro för framtiden. När de sedan träffas på någon återträff efter många år är det inte alls säkert att de har ägnat sig åt det de trodde.
