Sportlov
Just som jag vant mig vid tanken på vårljusets obamhärtiga skärpa är det plötsligt vinter igen. Hela världen ligger inbäddad i fluffig vit snö. Den gråa dagern tillsammans med det vita suddar ut kanterna, rundar av hörnen och gör allt lite mjukare, lite tystare. Inga klackar väsnas mot trottoaren, inga motorer morrar på gatan. Allt är softat och nedtonat i denna nya vita verklighet. Jag försöker låtsas att det är december för att riktigt kunna glädjas åt den fantastiska vintervärlden som helt oanmäld singlade ner utanför mitt köksfönster. Det lyckas inget vidare. Fötterna är kalla och jag längtar efter vårblommor. När klockan är midnatt lufsar de nästan vuxna tonåringarna ut med pulkor och tefat för att njuta av snön medan jag lufsar i säng. Sportlov i Stockholm.
Att städa
När jag ska städa blir det alltid så mycket stökigare först innan saker och ting hittar sina rätta platser och slår sig till ro. Det går från oordning via kaos till ordning. Jag kan visserligen städa utan att passera kaos men då blir det en sån där städning när jag öser ner allt i lådor och in i garderober. Det ser visserligen välstädat ut men är desto stökigare under ytan. Jag undrar om det är så med oss människor också om vi har lite stökigt i oss och mår lite dåligt. Måste det då till ett ordentligt kaos där alla bitarna kastas om för att man ska få en helt ny mosaik eller räcker det om man bara stuvar undan lite här och där. Antagligen beror det på hur dåligt man mår och vad det beror på. Jag tror att man mår bra av att inte alltid vara så snar till att ösa ner alla känslorna i skrivbordslådan. Mycket är vunnet om man vågar titta på dem och vara i dem en stund, det är ofta inte så farligt som man tror även om det kan göra lite ont.
Organiserat kaos
Vad är det?
Det är många som undrat vad det är på bilden i det förra inlägget. Det är ett maskrosfrö som singlar bort från blomman och svävar över gräset som du ser. Här kommer en annan variant på temat.
Vårkänning
I dag svävar tankarna som maskrosfrön utan att ritkigt få fäste.
De flyger högt över staden och möter den blå himlen.
Dagsmeja och doft av våt jord.
På parkbänkarna sitter människor med näsorna vända mot solen.
Jag tror att det är ljuset som gör att alla ler.
De flyger högt över staden och möter den blå himlen.
Dagsmeja och doft av våt jord.
På parkbänkarna sitter människor med näsorna vända mot solen.
Jag tror att det är ljuset som gör att alla ler.
Utmaningar
Jag har fått flera utmaningar den första är från Åsa på Gotland. Hon vill att jag skriver sju sanningar om mig själv. Jag har gjort det förut men här kommer några fler, ni som känner mig väl kan hålla med eller protestera.
1. Jag har ett stort behov av att vara ensam. När det blir för många och för mycket blir jag stingslig och på dåligt humör.
2. Jag är väldigt personorienterad, nyfiken skulle mina barn säga. De tycker att jag skulle ha blivit spion, eftersom jag noterar och lägger märke till detaljer. Själv kallar jag det att jag bryr mig om.
3. Om saker runt mig blir jobbiga är jag inte den som ligger sömnlös, tvärt om, jag sover dygnet runt. Det kan vara nog så besvärligt.
4. Jag gillar choklad i alla former, helst mörk.
5. Jag kan sy, väva, sticka och tova men är ganska dålig på att virka.
6. Är vänsterhänt, den enda i släkten vad jag vet.
7. Jag är under medellängd (152 cm )men kompenserar det genom en man som är nästan två meter. Gissa om det ser kul ut när vi går tillsammans men är praktiskt med en som når högt upp i skåpen.
Znogge ber mig lista fem saker jag inte kan vara utan. Min lista blir så här:
1. Min familj måste bli det första.
2. Det andra blir mat. Att äta, laga och prata om mat är något vi gör i min familj och som betyder väldigt mycket för mig.
3. Böcker kommer sedan. Jag är, som jag ibland säger, en nästan patologisk läsare, tror inte att jag skulle kunna leva en dag utan böcker.
4. Musik kommer sedan. Att lyssna på, att spela och att sjunga ger en extra dimension till tillvaron.
5: Sist men inte minst datorn som gör att jag kommer i kontakt med så många fantastiska människor. Den gör att jag kan plugga digital bildhantering på distans. Och hålla kontakt med mina vänner långt borta på ett enkelt och snabbt sätt.
Allra sist av alla utmaningar är det Nässelblom & Choklad som ber mig visa den sjätte bilden i den sjätte mappen. Det blir en bild som får mig att längta till sommar. Se humlan och känn doften av lupin.
Sen ska man ge utmaningarna vidare till ett antal bloggare men jag väljer att ge dem vidare till dem som har lust.
Fotografier
Mer eller mindre av en slump (om det alls finns något som händer av en slump) hittar jag bilder av min släkt på nätet. Svartvita fotografier på för länge sedan döda människor och några ännu levande. Det är otroligt vilken genklang fotografierna väcker i mig. Jag blir betagen och förtrollad. En del av bilderna har jag sett förut , de känns välbekanta och hemtama men andra är helt nya för mig. Där finns tre fotografier av farmor och farfar som jag aldrig sett tidigare. De är tagna 1960 enligt bildtexten, bara två år innan farfar dog. De ler mot mig från bilden och jag tänker tacksamt på den roll de spelat i mitt liv. Det slår mig att nästan alla människorna på fotografierna har en länk till mig på ett eller annat sätt, det är stort att tänka så och helt plötsligt vill jag veta mer om dem, nu när det nästan är försent.
Min farmors mormor Brita Maria (Maja) Larsdotter född 1834 död 1917
Bilden fanns inte på nätet utan här hemma hos mig.
Min farmors mormor Brita Maria (Maja) Larsdotter född 1834 död 1917
Bilden fanns inte på nätet utan här hemma hos mig.