Möte med en vän
Du kändes lite ledsen säger min vän vänligt. Hon kommer direkt från tandläkaren med fantastiska bullar i en påse. Vi sitter på den gröna bänken i solen, äter bullar och pratar och pratar. Nu har hon cyklat iväg med hjälmen ordentligt på huvudet och jag är kvar här hemma. Dagen fyllde sig själv. Sprudlande glad är jag och med en förfärlig mängd idéer att fundera över. Tänk vilken rikedom att ha en sådan vän.
Vilse i våren
Vilse i våren. Ja just så känner jag mig nu. Eller så är jag bara vilsen för att jag råkat på en helt obokad dag. En dag som jag kan fylla med precis vad jag vill. Och då, när detta fantastiska, oerhörda ligger där famför mig så förväntansfullt som en slingrande landsväg fylld av möjligheter, då vet jag inte vad jag vill göra av den. Det är nog därför jag känner jag mig vilsen och osäker. En slags prestationsångest, att inte slarva bort den här möjligheten. Det är så dumt. Så istället för att fundera tar jag min tekopp och min bok och sätter mig i solen och låter tiden gå och ljuset fylla mig.
Att anpassa sig efter årstiderna
I linje med miljö och ekologitänk betonas vikten av att äta efter säsong, att anpassa sig efter årstiderna. Kloka tankar tycker jag och försöker styra in mig på det så gott det går.
Jag funderar vidare på det spåret och undrar varför det inte gäller oss människor. Vad är det som gör att vi inte anpassar oss efter årstiderna? Vi ångar på sommar som vinter och försöker låtsas som om årstiderna inte har någon som helst betydelse, som om de inte gäller oss. När man tänker på det är det ganska märkligt eller hur. Jag undrar hur det skulle bli om vi drog ner på takten under vinterhalvåret. Om vi tillät oss att ta det lite lugnare, sova lite mer och arbeta lite mindre. Om vi gjorde som djur och natur och anpassade oss efter kyla och mörker, hur skulle det påverka oss. Kanske skulle det ge oss mer kraft och ork att möta den sprudlande våren och det fantastiska ljuset. Tänk om det är så enkelt.
Lika olika
Jag borde veta bättre. Det är ju faktiskt så att jag levt ett antal år här på jorden och under resans gång mött en väldig massa människor. Att vi är både lika och olika borde inte komma som någon överraskning. Ändå blev jag förvånad över att vi tänker så väldigt olika. Jag antar att det säger en del om mig. Något som jag genast måste fundera på och analysera till skillnad mot de som tänker annorlunda och tar det som det kommer utan att fundera så mycket på det.
Lika men ändå olika
Miljöombyte
Vad finns att skriva om att resa?
Man lämnar och man kommer tillbaka, likadan men ändå förändrad.
Innan man vet ordet av har man klivit in i sitt vanliga liv igen.
Den här resan var en speciell resa för oss. Det var en resa med hela familjen.
En resa med tonårsbarn och nästan helt vuxna barn som snart kommer att resa på egen hand.
En "sista resan med gänget" resa.
Det var också en återseendets resa.
Vi har gjort det obligatoriska, varit högt upp och långt ner.
Vi har ätit mer än vi borde och alldeles fantastiskt gott.
Vi har gått och gått och gått.
Vi har haft sol och regn men framför allt trevlig samvaro, mannen, barnen och jag.
Och nu när vi är tillbaka i våra vanliga liv är vi likadana men ändå förändrade.
Det är en av de saker som gör resandet så fantastiskt.
En "sista resan med gänget" resa.
Det var också en återseendets resa.
Vi har gjort det obligatoriska, varit högt upp och långt ner.
Vi har ätit mer än vi borde och alldeles fantastiskt gott.
Vi har gått och gått och gått.
Vi har haft sol och regn men framför allt trevlig samvaro, mannen, barnen och jag.
Och nu när vi är tillbaka i våra vanliga liv är vi likadana men ändå förändrade.
Det är en av de saker som gör resandet så fantastiskt.
På väg
Ljus vårkväll
När tanken stillnar
svävar såpbubblan långsamt
till koltrastens sång
svävar såpbubblan långsamt
till koltrastens sång
Bokpresent
Jag har fått en bok av en vän. Det är ingen bok vilken som helst utan en alldeles speciell bok där jag suttit i utkanten och betraktat processen. På distans har jag följt förloppet från början till färdig bok. Därför känns det extra roligt att få den i handen. Nu ska jag läsa noga, läsa och begrunda. Om ni vill ha en alldeles egen så kan man köpa den här.
Gen väg
I Fritiofs saga skaldar Tegnér:
Till trofast vän, o Halvdan, till fosterbror
är vägen gen, om också han fjärran bor.
Så känns det när jag är på väg att hälsa på en av mina vänner.
Jag är där på ett ögonblick,
Ska jag vara helt ärlig bor hon inte långt bort alls men ganska högt upp.
Högt uppe i trädkronan bor hon min vän.
Snart, mycket snart kommer den att vara vit av körsbärsblom.
Då tänker jag bjuda in mig till en fika på hennes balkong.
Till trofast vän, o Halvdan, till fosterbror
är vägen gen, om också han fjärran bor.
Så känns det när jag är på väg att hälsa på en av mina vänner.
Jag är där på ett ögonblick,
Ska jag vara helt ärlig bor hon inte långt bort alls men ganska högt upp.
Högt uppe i trädkronan bor hon min vän.
Snart, mycket snart kommer den att vara vit av körsbärsblom.
Då tänker jag bjuda in mig till en fika på hennes balkong.
Det blev en bild för varje våningsplan.
Hiss finns, en fin och pålitlig som jag nästan aldrig använder.
Svårt
Jag skrev ett inlägg för ganska många dagar sedan som jag tänkte illustrera med ett vackert fotografi. Jag såg precis framför mig hur det skulle se ut, himlen, färgerna ja hela kompositionen var helt färdig inne i mitt huvud. Det krävdes en del förberedelser för att det skulle bli så som jag tänkt. För det första måste det vara en vindstilla solig dag och sedan måste rätt utrustning införskaffas och blandas ihop. Idag var utrustningen på plats och vädret strålande så full av tillförsikt skred jag till verket. Assisterad av yngsta dottern som blåste allt vad hon orkade på min befallning, fotograferades såpbubblor för kung och fosterland. Om dottern var lätt att regisera så var bubblorna desto svårare. De flög inte, de flög bort för fort, de gick sönder och kletade ner kameran, ja kort sagt de blev inte alls så där som jag tänkt och planerat. Inlägget får vänta till den perfekta bilden är klar och ni får nöja er med en helt annan såpbubbelbild.
