Sysslolöshet
Bodil Jönsson sa vid något tillfälle att hon aldrig nämnde för sina föräldrar att hon ingenting hade att göra. "Då blev man bara satt i arbete". Hon använde istället den tiden till att ha tråkigt, fundera och komma på nya saker att göra.
För många år sedan arbetade jag som fritidsledare på en fritidsgård söder om Stockholm. Jag minns att vi redan då pratade om att barnen och ungdomarna konsumerade fritid istället för att själva skapa innehållet. Det var som om de ville bli matade med färdiga lösningar. Jag tror tyvärr att det inte har förändrats så mycket och det gör mig förundrad. Kan det vara så att vi, det vill säga vi vuxna är oroliga för ungdomars och barns sysslolöshet. Är det för att vi utgår från att sysslolöshet föder destruktivitet istället för att vara en grogrund för kreativitet och nyskapande. Tankar tar tid säger Bodil också. Vi behöver mellanrum, vi behöver ha lite tråkigt. För det är just där och då som man kan komma på de där briljanta idéerna, de fantastiska projekten som gör att vi lyfter och växer. Så jag tror att vi vuxna måste lämna mer såna utrymmen åt barnen. Inte vara så rädda för att de inte ska klara av att fylla ut dem. Det är ju också så att en negativ och pessimistisk förutsägelse gör sig själv sann. Men om vi tror att barnen och ungdomarna kan klara av och till och med må gott av lite sysslolöshet då gör de det. Det är kanske vi vuxna som inte gör det.
Jag är övertygad om att du och Bodil Jönsson har rätt! Det är bara nyttigt att ha tråkigt men det klarar sällan dagens barn av! Nej, ta bort mer än hälften av deras fritidsaktiviteter så skulle det bli bättre! Kanske några dator- och TV-spelsfria dagar också...
Vilken kul bild förresten!
Jag förlorade min bok - den glömdes på tåget. Det var inte roligt. Vacker bild... såg inte vad det var först. Tack för stunden på Bok & Biblioteksmässan. A-M
Vilket härligt perspektiv i bilden! Så ska kläder torka:-)
Ni har så rätt både Bodil Jönsson och du! Hur ska man hinna med/orka vara kreativ när man hela tiden matas med aktiviteter och intryck. Tyvärr verkar det som om det är statusfyllt även för barn att ha fyllda almanackor...
Mycket klokt skrivet! Det värsta är att många vuxna inte heller klarar av att göra ingenting. Helst ska man göra saker som syns och har ett yttre värde, något att klämma till med i fikarummet... Och då duger det inte med svampplockning eller att man läst en go bok. Kanske bara gått hemma och "skrotat" en hel dag. Vid gudarna förbjude, det kan vara ett tecken på utanförskap och ensamhet!!! Och många vuxna överför sin egen aktivitetsångest på sina barn och så är ekorrhjulet igång...
Jag undrar vad det är vi är så rädda för. Att möta oss själva kanske?
När det gäller de unga undrar jag om deras så kallade destruktivitet (klotter och skadegörelse) egentligen inte handlar om själva sysslolösheten som vi vuxna så gärna vill tro. Utan om andra saker som rädsla för livet och framtiden. Och då är det inget bra sätt att bara stoppa ännu mer färdigförpackad fritid ner i deras tomma gap.
Jag tror på att bara vara...att hinna s e dagen.
Ha en fin fredag och kram på dig:)
Bilden illustrerar både mellanrum och nya perspektiv på livet, jättefint!
Många av oss känner rädsla för sysslolöshet, kanske skäms över det eller känner ingen uppskattning då.
Vi blir uppskattade för vad vi gör och inte för vad vi är. Något jag ska lägga på minnet vid möten med människor!
Så märkligt att man skyndar och skyndar för att få tid till lite tid och när man får lite tid så är man sysslolös fast det var det man ville.
Så sant.
Bodil Jönsson har skrivit mycket klokt om tid tycker jag. Det du skriver om ungdomar som inte kan vara sysslolösa är så riktigt. Jag ser på mitt barnbarn när hon kommer hit - i början är det tjat om att vi skall leka, men efter en stund kommer hon in i att bara vara. Siter o tecknar eller hittar på egna lekar, skriver sångtexter och blir allmänt kreativ. Alla barn är kreativa om de får chansen och tiden.
Jag har också märkt att många barn är så rastlösa och måste bli roade hela tiden. Det verkar som om de har vuxit upp och vant sig vid ständig stimulans, så de klarar inte att ha lite tråkigt ibland. Och det är nyttigt att dra ner på tempot ibland och inte ständigt vara sysselsatt.
Hej! Ja boken om Pi kommer att sitta kvar länge inom mig, "ler" även om slutet var gastkramande och man undrar, vilken variant vill man tro på...
Sysslolöshet behövs, absolut! Men, pga datorerna förekommer det ju knappt längre! Ungarna sitter ju och surfar och spelar, det ger väl också feedback, men det är inte detsamma som att ha tråkigt!
Här är det inte ett dugg tråkigt, men en ganska sysslolös söndag. Vi laddar energi med andra ord.
Kram
