Första advent


Se första advent
ett ljus lyser upp mörkret
i stillsam väntan



Uppskattning


Glad förvåning skrev jag om för ett tag sedan.
Och det är verkligen vad jag känner idag.
 Först har jag fått två stycken utmärkelser (award).

En är från Åsa på Gotland, hon som har så vackra bilder från ön på sin blogg och som tar oss med på sina joggingturer.


och en från Kirsti i Boden som har lärt mig namn och utseende på fåglar jag inte ens visste fanns.

 

Det är värmande med så fina omdömen. Ett stort tack till er båda.

 

Sedan har jag idag av en kollega fått reda på att det finns fler än jag anat som läser min blogg. Och som hon så sakligt konstaterade, om man skriver här på nätet får man ta med i beräkningen att man kan bli pratad om i kafferummen.
Nu verkar det mesta pratet vara av godartad natur vilket känns skönt, så nu undrar jag bara hur de hittade hit.

När man får en utmärkelsen så här är det meningen att man ska skicka den vidare till bloggar man uppskattar.
Jag klarar inte av välja ut någon av de fantastiska bloggar som jag följer utan skickar den till er alla.
Ingen nämnd, ingen glömd.

Vinter


Nu när det faktiskt är vitt på marken och ljuset på så sätt har återvänt kan jag känna ett stygn av saknad. Saknad efter den fuktiga mörka hösten där jag tänke mig varma brasor, rykande hett te och goda samtal i det kompakta mörkret. Men den höstlika känslan galloperade iväg i motorvägshastighet och försvann med den första snön. Eftersom kakelugnarna sedan länge är nedplockade och brasorna på så sätt en omöjlighet är det som återstår av tanken, hett te och goda samtal och det är inte det sämsta.



Mörker


Jag går i mörkret och möter en varg. I mörkret kan man inte alltid veta vad det är man ser. Det kända blir okänt när skuggorna kryper nära. Vargen som blir en rot när morgonen gryr ter sig oroväckande hotfull bland skuggorna. Och trots att jag egentligen vet att det är så, blir jag lite rädd och osäker där i mörkret. Det är som med okunskap funderar jag när jag sakta rör mig på den mörka stigen. Brist på kunskap är ett slags mörker som kan skapa rädsla och osäkerhet. Många företeelser kan te sig främmande och skrämmande om man inte har kunskap om dem och man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Men med morgonen och ljuset ser man tydligt att vargen är en rot och det gör rädslan lite lättare att hantera.



Hjälpas åt


Om du vill ha hjälp med något så säg till hojtade jag, mer av plikt än av välvilja.
Självklart skulle han säga, ligg du där och läs så fixar jag middagen.
Nu åkte jag på att göra äppelpaj.







Mycket foto är det.


Det är mycket prat om foto på bloggen just nu. Slottsträdgårdsmästarens fototävling lyser upp i höstmörkret. Hela november fram till i fredags har jag gått runt med kameran på jakt efter den vinnande bilden. Naturligtvis har det varit mörkt och regnigt för det mesta och inte så lät att få en riktigt bra bild. Nu är den i alla fall utvald och inskickad. Här hos Slottsträdgårdsmästaren kan du se alla fina bilder som är med i tävlingen. Var gärna med och rösta på din favorit, skicka din röst till Slottsträdgårdsmästaren, sista dagen att rösta är på söndag kl 18.00.
I dag tog vi  bussen till Älvsjö och gjorde ett besök på fotomässan. Nu håller vi tummarna för vi att vi ska vinna en kamera.


Klädnypa i november.


Utmaning


Visst är det så att man blir lite nyfiken på varandra, nyfiken på vilka som finns där bakom orden på de bloggar man läser.  Själv gillar jag att vara lite osynlig men nu när det kom en utmaning från Den motsträviga trädgårdsdesignern tänkte jag att jag skulle skymta fram så där lite lagom.

Så här är
Sju objektiva sanningar om mig:
1. Jag bor fortfarande kvar i samma lägenhet som jag flyttade till när jag precis fyllt 18 och hade ett år kvar på gymnasiet Hyran var då 500 kr i kvartalet. Lägenheten har utökats så den nu är fem rum mot ett som det var från början. 
2. Jag är fjärde generationen som bor i den här bostadsrättsföreningen. Mina barn är alltså femte generationen. Tycker att jag med rätta kan säga mig höra till.
3. Jag har jobbat med barn och ungdomar på olika sätt hela min yrkesverksamma tid förutom några månader då jag arbetade inom geriatriken. Nu arbetar jag som arbetsterapeut inom habiliteringen.
4. Jag fick fast anställning som fritidsledare i slutet på sjuttiotalet utan att ha satt min fot på en fritidsgård tidigare och utan fritidsledarutbildning. Jag skulle dessutom starta upp en helt ny fritidsgård och min kollega slutade efter bara några veckor. Det var tufft men också väldigt roligt och otroligt lärorikt.
5. Jag har varit på scoutläger i Norge på 60-talet och förätit mig på fiskbullar.
6. Jag kunde läsa innan jag började skolan. Jag lärde mig själv på något sätt, vet inte hur. Däremot är jag inte så bra på att räkna.
7. Jag kan spela tvärflöjt och jag kan kompa de vanligaste visorna på gitarr. Och så sjunger eller nynnar jag nästan jämnt. Mina barn tycker att det är väldigt pinsamt.

Sju subjektiva sanningar
1. Jag försöker att alltid se poitivt på tillvaron.
2. Är lite lat men lyckas dölja det för det mesta.
3. Är nästan sjukligt förtjust i efterrätter.
4. Tycker att det är som meditation att laga mat, om jag får vara ifred och göra det på mitt sätt.
5. Är inte särskilt prylfixerad utom när det gäller böcker som jag helst vill äga. Det börjar bli trångt i hyllorna.
6. Jag är inte så duktig på att få saker att växa, antingen anpassar de sig till det bistra klimatet här hemma eller så dör de. Men jag har några trotjänare som hängt med i över 30 år. Ett ödesträd (Clerodendrum) och en porslinsblomma båda blommar ständigt år efter år. Och jag har ett kryddland på torpet där de mesta överlever. Jag ska försöka anlägga en köksträdgård i sommar. Kanske att det kan lyckas.
7. Är så förtjust i böcker att jag inte kan gå förbi en bokhandel eller ett bibliotek utan att gå in.

Den som vill kan anta utmaningen.
Skriv gärna en kommentar om ni gör det så jag kan gå in till er och läsa, nyfiken som jag är.




Fototävling


Slottsträdgårdsmästaren ordnar en fototävling för att lysa upp tillvaron för oss. Ett kul initiativ i höstrusket. Man behöver inte vara bloggare för att delta utan vem som helst kan vara med. Läs mer om tävlingen här .Skynda sen ut med kameran, ditt bidrag ska vara inskickat senast den 15 november kl. 18.00. Sen blir det omröstning på nätet.


Skanskvarn i oktober så den bilden går inte.


Höststämning


Luften är lika grå som mina fårskinnstofflor. Nattens regn finns kvar i form av droppar. De hänger tvekande på trädgrenarna. Mina ögon reflekteras i det välvda höljet och när jag rör vid grenen faller de utan ett ljud och förenas med de tidigare redan fallna. Det här är hösten, fukt, lera och doft av multnande löv. Allting drar sig tillbaka och förbereder sig samtidigt som det väntar. Förbereder nytt liv i väntan på våren. Och jag, jag kryper in i värmen till sockerkaka och nybryggt te i väntan på att tvättmaskinen ska bli klar.

 




Graffiti


Visste ni att ordet graffiti härstammar från det grekiska ordet gra´pho som betyder skriva?  Begreppet användes först av arkeologerna och sättet att meddela sig på väggar och murar  förekommer över hela världen och har gjort så i flera tusen år. Man har hittat graffiti vid utgrävningar av Pompeji, i Roms katakomber och i medeltida kyrkor. Innehållet är nästan detsamma som i vår tid. Det vi oftast ser i dag kallas spraykonst och utvecklades av ungdomar i USA och kom till Sverige 1984. Detta och lite till kan man läsa i Nationalencyklopedin från 1992.

Jag vet att detta är att sticka ut hakan. Men jag kan bli glad av graffiti. Det lyser upp den grå betongen och gör sig fint mot den blå himlen. Och som jag sagt förrut så beror det kanske på att det bor en liten anarkist djupt där inne i mig.







Mysterium


På min vanliga morgonpromenad passerade jag i dag två par stövlar prydligt uppställda på trottoaren.Inga stövellösa fötter fanns inom synhåll. Vems var stövlarna?
Det är ett av alla de där små vardagsmysterierna man sällan får något svar på. När jag gick förbi där på eftermiddagen var stövlarna försvunna. Det fanns inte ett spår kvar av några stövlar, det var som om de aldrig funnits. Men två par fötter blev nog glada av att få återförenas med dem även om de förmodligen var lite kalla inuti.



Höstsonat


Som virvlande löv så dansar viktigheterna omkring.
Det innersta blandas med det yttre, det osynliga med det synliga.
Att svepas runt i virveldansen gör mig yr.
Många är de aspekter av tillvaron som går förlorade
utan att jag fått det minsta grepp om dem.
Lager på lager skalas av, någonstans här finns den, den innersta kärnan.
Den som är tillvarons väsen.
Men lika svårfångad som dimma viker den undan och lämnar mig kvar med en känsla av viktlöshet.



Alla helgons dag





Skogskyrkogården Alla helgons dag



Storstadsfenomen?


Ibland tycker jag mig se någon jag känner igen, någon från länge sedan, skymta förbi i tunnelbanan. Men liksom en vag tanke glider de undan och försvinner i mängden.
Tanken på att man kan leva på samma plats, kanske ett helt liv, och ändå aldrig mötas fascinerar mig.
Olika vanor och rytm kan göra att man ständigt går om varandra trots att man frekventerar i stort sett samma kvarter.
På samma sätt som när jag smyger runt på biblioteket eller bokhandeln med en visshet om att där finns boken som kommer att förändra mitt liv finns en vag aning om att jag nästan mött, inte en utan kanske många människor som skulle kunna gjort en skillnad. Men de kliver av tunnelbanan när jag går på, de går ut ur affären när jag går in och de sitter i raden bakom på teatern. Många är de människor vi snuddar vid men där ett möte aldrig äger rum. 
Det kan vara väldigt frustrerande att tänka på.
Jag väljer att istället tänka på alla dem som jag faktiskt har mött. De som hängde med på en fika efter föreläsningen, de som ordnade en bloggträff i verkliga livet och de som diskuterade böcker med mig i bokhandeln.
För visst är det fantastiskt att jag träffat alla de här speciella människorna. Det kunde ju ha varit så att det var dem jag bara snuddade vid...hemska tanke.


Utsikt över Stockholm från Rosenlund


RSS 2.0