Resa inåt
Under ytan - under huden, den längsta resan in i själen. Så skrev Thord i en kommentar hos mig i november förra året. Jag tror att det är den resan jag är mitt uppe i, resan som går inåt. Nu när vardagsbruset stillnat och jag inte längre behövs på samma sätt som förut finns det plötsligt både tid och ork. Det är en hissnande resa fylld av strapatser och vemod men också av många vackra vyer. Att lyssna inåt är en konst som liksom andra hantverk kräver övning.
Att fira sig ner från höga höjder heter på klätterspråk repellering. Det krävs mod för att våga ta steget över kanten. Vem vet hur det ser ut därnere. Så kan det vara om man reser i sitt eget inre, man är inte helt säker på vad man kommer att möta. Jag har en utgångspunkt ett avstamp för min resa men vad som väntar på vägen har jag ingen aning om.
Det är otroligt nyttigt att stanna upp och fundera över allt och inget. När vardagen rullar på blir det inte alltid tid till så mycket eftertanke...
Kram!
Man kan göra möten på vägen som man minst anar. Fina möten att njuta av.
Kram och fortsatt fin resa.
I mitt yrke träffar jag många människor som aldrig tagit itu med det svåra i livet, de har stuckit huvudet i sanden som man brukar säga. Tillslut kommer vi alla dock till en punkt i livet då det inte går att backa undan längre, det finns helt plötsligt bara en väg ut och den kan då kännas mycket hotfull...
Jag blir bara så stum... det blir jag förresten ganska ofta när jag läser hos dig... för du lyckas hitta orden till många resor och vägar som vi människor gör. De där orden som tar mig med...
Du är så unik...
Varm kram..
Jag försöker tänka på att alla möten på livets väg har nåt alla lära mig och att de alla är lika viktiga Vad jag än tycker om dem
Mina första dagar på semestern brukar jag nästan bli lite orolig (rastlös)innan jag landar i min nya situation kram Tingeling
alltid lika givande att läsa dina texter :D
Hej där (Plommenad) bästa resenär som skarpögt blickar ut och blickar in...
Åjo, jag hänger allt med fortfarande och läser nyfiket dina fina, ibland hisnande betraktelser nära livet i vardagen.
Tro inget annat!
Men tid. Replikera och kommentera. Jag saknar tid.
Föregående natt var det sävsångaren, solisten i vassen, som nära hjärtat exekverade en svidande midnattskonsert av överjordisk skönhet.
Och så dessa rörande, sinnliga rosa och purpurfärgade himmelska skyar, blänket i vattnet... nattmolnen...
Juni: som i en dikt av werner Aspenström.
"Osynliga luftskepp ankrade ovan mig.
Nerför osynliga repstegar klättrade
osynliga förgyllare.
Mot kvällen var sjön och alla åkrar
belagda med silver, även gödselstacken
skimrade paradisiskt.
Juni: nätterna svävar fram som dun
på sjöarna".
Just nu är thord ett dun i den ljusa juninatten och vill inget annat vara.
Många hälsningar till dig!
Ja vad du kan formulera dig bra och klokt:) Kram från Mumin
Ja att lyssna inåt och våga den där resan är lika svårt ibland som det är viktigt att faktiskt göra den.
Dina bilder är så fantastiskt fina ...
