Revolt
Man brukar tala om tonårsrevolt men i det här huset är det mammarevolt som gäller och det nu!
Revolt i jagets tjänst, den livgivande egoismen. Den som gör att jag kan vara snäll mot andra också.
Jag är trött på att ständigt finnas till hands och på att alltid sätta andra i första rummet. Min bästa tid är nu. Så från och med nu har jag tänkt avsätta en dag i veckan för sånt som jag vill göra. Andra är hjärtligt välkomna att delta.
Sagt och gjort. Åker tunnelbanan in till staden. Är på ett sprudlande humör, så där som när man gör saker man kanske inte borde men vill.
Tjuvlyssnar på samtal. "Per äter allt. Man skulle kunna ta en get och ge honom, han skulle äta upp hela. Är det normalt?" Funderar en stund över om det är normalt eller inte att äta en hel get. Det beror kanske på om man sätter i sig allt vid samma tillfälle. Den undrande mamman går av och på kliver två punkare. Den ena med en väldigt vacker tuppkam som han måste ha jobbat länge med. Gul och orange lyser den upp hela vagnen. Undrar för mig själv om det heter tuppkam, säger man så. Innan jag går av säger jag det till honom, att jag tycker den är snygg. Jag ser att han blir glad för komplimangen.
Sedan träffar jag min bloggvän Anne-Marie och vi samtalar oavbrutet i flera timmar. Vi fotograferar också men bara lite. De som går förbi tittar undrande på oss när vi hukar vid den gamla cykeln.
Väl hemma upptäcker jag att tonåringarna klarat sig alldeles utmärkt utan mig. Frågan är om de ens märkt att jag varit borta
Mammarevolt lät faktiskt mycket trevligare i mina öron än tonårsrevolt! Men det är faktiskt viktigt att man som vuxen får lite egen tid för sig själv och kunna göra vad man vill. Under småbarnsåren är det mycket som får stå tillbaka. Men samtidigt var det en härlig tid!
kul att du gav honom en komplimang för tuppkammen! Jag tror att många vuxna bara hade tittat!
Det är viktigt att tänka på sig själv också, men jag känner så väl igen mig i det du förklarar.
Du får dagens ros för komplingangen till tuppkammen!
Bra! Jag jobbar också på att få dem att inse att det finns en person där inne i mamman som faktiskt behöver ett eget liv och som dessutom har KÄNSLOR! Men egentligen är det ju vi själva som är vårt största hinder.
Vi är nog i trotsalltåldern. Och du - tack för en väldigt fin eftermiddag. Jag hade väldigt trevligt, roligt och mycket pratsamt. Tänk vi började prata direkt... stående på gatan... och så slutade vi prata när tunnelbanevagnarna skilde oss åt med olika färdriktningar. Du är bra. Bara så att du vet. Anne-Marie Körling
Låter som det var på tiden att du skaffar dig "egentid"!
Bra jobbat!
Jo, vi såg en sån fin lägenhet i ett gammalt kråkslott, och det var 1500 lägre hyra där. En anledning god som någon för en fattig sjukpensionär..men vibbarna är inte helt hundra, så vi får se..
Ha en mysig vecka!
"Jag-tid" är viktigt för oss alla, för en sliten mamma kanske viktigare än för någon annan.... Härligt att Du komplimenterade tuppkamskillen, han har ju gjort sig så fin, enligt sitt sätt att se, men möter säkert många kritiska (eller rädda?) blickar, så det är härligt att någon (Du) vågar säga nåt positivt! Vi ger främlingar alldeles för få komplimanger. De kan värma en hela dagen, både givaren och den som får den!!!
Ylle Men man måste MENA dem - komplimangerna!
Åh, jag kan se er två framför mig! Jag är en stark supporter av egen tid. Och spontana komplimanger till främlingar på tunnelbanan. Kramar,
Johanna
Tack för allt ert stöd,. jag behöver det. Revolution är knepiga saker, inte alls så lätt som man tror. Men jag står här tapper som en tennsoldat och framhärdar. Det är inga jättekliv jag tar. Men små steg gör också skillnad.
Med en och en halv punkare i huset så ligger mig tuppkammar varmt om hjärtat. Jag vet vilket jobb det kan vara att få dem riktigt fina. Och hans var verkligen väldigt fin.
Låer sunt med mamma-revolt. Vi är inte oumbärliga, vi låter oss bara utnyttjas av våra smarta tonårsbar.
Åh, vad jag känner igen mig! Det är en stor omställning och till skillnad från djuren är vi ibland dåliga på att sparka ungarna ur boet. Sylva - du slår huvudet på spiken - det är bara att inse vilka losers vi kan vara!
