Strövtåg i tanken
Dagens promenad förde mig förbi en skola där mina föräldrar arbetade när jag var liten. Plötsligt fick jag för mitt inre syn på ett minne från då, för länge sedan. En liten kvinna städar i korridorerna. Hon har något brunt som hon strör ut och sedan sopar ihop. Jag ser det framför mig och framför allt, jag minns lukten.
Sedan vandrar tankarna vidare sina egna vägar så som tankar gör. Jag tänker oftast i känslor och stämningar, mycket mer än i konkreta händelser. Det är kanske därför jag har så svårt att komma ihåg vad som hänt men lättare att minnas hur det kändes.
Minnet plockar, till synes slumpvis fram fragment från det som hittills varit mitt liv. Det är en fantastiskt ofullständig bild. Minnena blir som olikfärgade glasbitar, som ett kalejdoskop. Mönstret blir lite olika från gång till gång. Och om jag väljer att inta en annan position förändras hela bilden radikalt. Allt förskjuts och ändrar betydelse. Det finns ingen sanning, det finns ingen lögn. Den förändras hela tiden liksom jag själv.
Det ser ut som att du vandrat många stigar i ditt liv, det ser färgstarkt och innehållsrikt ut och slipat i många fazetter. Spännande.
När jag läste ditt inlägg så gick mina tankar direkt till min egen skola där jag gick i nio år. Jag såg framför mig vår skolvärdinna, en liten smal kvinna, som alltid fanns till hands och var ett stort stöd för många elever som inte hade det så lätt. Hon gick alltid i korridorerna eller i rasthallen och alltid hade hon ett vänligt eller tröstande ord att säga. Alla respekterade henne, även den busigaste busen i nian.
Kram och ha en skön söndag!
Hej! när jag gick på högstadiet fick vi själva städa korridorerna och då använde vi också sådant där brunt som fångade upp damm och smuts.
Ha en bra söndag//Anna-Carin
Kommer också ihåg när vaktmästaren städade med det bruna. Jag har för mig att det var träspån med en oljeblandning som band dammet och samtidigt polerade stengolven. I minnet förflyttar man sig lätt i tid och rum.
Gud vad jag började tänka på min gammla skola och min gammla klass nu.
Jag saknar den tiden ..
Hejsan Kersti - vilken flashig, vackert kolorerad bild, skapelsens rena kosmologiska ögonblick "Big Bang".
Hur har du ordnat med detta ? som inte ens jätteteleskopet "Hubble" kan fokusera, synliggöra, leverera.
Ett scoop!!
Intressant text. Tänkvärt!
Kalejdoskopspositionering är en väsentlig insikt i mänsklig tillvaro döljande många underliggande, starka existentiella strömmar,
riktigt djupgående...
Känns som om du lämnar en outtalad fråga kvarhängande i luften: Meningen!
Själva meningen med alltihopa. Livet som pågår, evolutionen som ständigt rullar på där årmiljonerna blott är ögonblick i det eviga.
Man kan ju ödmjukt undra: förändring, räcker inte det ? måste det vara en mening också?
Men... blotta tanken på detta spörsmål gör mig alldeles mör och på bums måste jag ta mig en återhämtande powernap... återkommer!
Hej Kersti!
Mina minnen är ofta förknippade dofter eller lukter. De tidigaste skolminnena doftar björnklister, vaxat bokpapper, och tvål. Vi hade nämligen egna tvålar med oss för att tvätta händerna med.
Så sant så - det finns ingen sanning och ingen lögn. Allt beror på vilken synvinkel vi tittar ifrån. Tänk om fler kunde inse det - att det som är min sanning inte nödvändigtvis behöver var din, och det är helt OK.
... och du tar med dina ord med mig i dina så målande och vackra tankebanor!
Jag måste erkänna att dessa två ord, sanning och lögn, är två ord som jag har svårt att hitta ett bra förhållningssätt till! För mig är en sanning alltid en sanning, och en lögn alltid en lögn... sen kan jag välja hur jag vill förhålla mig till dem. Kanske förändras detta förhållningssätt med tiden...
Nja, nu spånar jag på igen... jag vet inte riktigt hur jag tänker! Men det är mycket som inte kan tänkas riktigt klart nu...!
Varm kram...ja, alltid!
Ps. Skriver mail sen...
Hoppas din vecka börjat bra!
Kram!
Du beskriver det där minnesskedet så korrekt, den där känslan som är nästan greppbar men flyter undan, som om man stått inför en väldig insikt men tagit ett steg för långt och passerat den. Den vackrast bilden i kaleidoskopet, den perfekta ordningen som endast med en handens skakning är förlorad. Det finns en blomma som av någon anledning luktar precis som dessa små troll med kulörta hår vi alla samlade som barn. Det är en av mina många madeleine kakor. Otroligt vackert inlägg Kersti,
johanna
Du lyckas sätta dina tankar till ord på ett så lättbegripligt och intressant sätt! Jag avundas dig den talangen...Vad kan det ha varit som tanten strödde ut först o sedan sopade upp?
Ibland tänker jag som ordspråket: Gudskelov att lögn finns, tänk om allt vore sant?" och samtidigt är sanningen ofta den mest otroliga!
Tack förresten för receptet på tempura, här ska friteras grönsaker i helgen!
Kram
