Bejaka oron
När jag pratar med folk är de så kloka, rationella och förnuftiga och kommer med svar och lösningar för att lugna mig men det gör mig bara ännu mer bekymrad säger min mycket oroliga vän i telefonen. Jag förstår vad hon menar. Det är inte svar eller lösningar hon behöver utan att någon ska ha mod att se hennes oro. Ha mod att vara där, i den tillsammans med henne en stund. Som Lars Björklund skriver i boken ”Modet att ingenting göra, en bok om det svåra mötet”. Den handlar om mötet med människor i sorg, människor som mist någon som stod dem nära. Men jag tror att det han skriver är användbart även i andra situationer i livet. Varför väjer vi så ofta för de starka känslorna.? På vår livsresa kommer vi att träffa på en mängd olika känslolägen, somliga mer omtumlande än andra. Sorg, oro, nervositet och ilska är bara några av alla de känslor vi har att hantera. Jag tror, liksom Lars Björklund att man måste våga vara i känslan, våga stanna kvar trots att man ingenting kan göra. Det gäller även de egna känslorna. Våga möta sorgen och ilskan. Stanna kvar och titta på oron istället för att vända den ryggen och fly. Vi är så snara att rusa iväg från det som gör lite ont. Vad sa jag då till min oroliga vän? Jo, bejaka oron! Jag visste att du skulle säga något sånt utbrister hon glatt innan vi avslutar samtalet.
Kan bara säga Hey, hey... o instämmer till fullo med dig!
Är det något som jag "predikar" är just detta att våga möta människor... Har ju själv erfarenhet av människor o de som jag trodde var vänner som bara "försvann" när vår lilla son dog...
Kramar om dig ikväll, du är så kloook ;)
Jag ringde ju dig - det är ju dig jag ringde... och jag visste att du skulle ge mig lite möjlighet att oroa mig fritt - utan att döma mig, ordna det för mig, ställa saker och ting till rätta - du lyssnade och det hjälpte mer än allt det andra, nu kan jag själv ... Tusen tack, kramar i mängder... Anne-Marie
Skriver här som jag gjorde på en annan blogg, det är så viktigt att få uttala sin oro högt, att någon lyssnar utan att komma med lösningar eller käcka tillrop. Att man blir tagen på allvar i vilken känsla det än är. Jag förstår inte heller alltid varför det är så svårt för många att möta eller att ta till sig.
Det handlar ju egentligen bara om en sak; att vara en medmänniska, att bry sig en stund och att finnas till.
Sänder lite omtanke via nätet och blir så glad när jag ser att det finns människor som är medmänniskor.
Allt gott
Men jag tror att det sitter i ryggmärgen hos människan. Behovet av att fly när fara hotoar och oro hotar väldigt mycket... Men jag tror att du har rätt när det gäller att vi måste våga möta känslorna.
Mmmmm du säger så många kloka saker.
God fortsätttning önskar jag dig..kram kram
Kloka ord. Att våga möta sorgen eller oron är nog det enda sättet att ta sig igenom. Annars ligger allt det där och trycker inom en i stället. Sen är det självklart att vi alla har olika sätt att hantera det som är jobbigt, men jag tror alltid på att våga släppa ut det jobbiga. Stor julkram/Eva
Det är mycket kloka ord du skriver...
God fortsättning !
Kramkram
Att möta människor är lätt, att möta dem på rätt nivå och rätt sätt är svårt! Härom dagen träffade jag min granne som bor i lägenheten under mig. Sen i somras har vi just inte setts. Nu berättar hon att hon för två månader sedan ramlat och slagit i huvudet så hon låg medvetslös på intensiven....och jag visste ingenting. Tänk va mycket jag hade kunnat gjort, kanske handlat hem mat till henne, hållit henne lite sällskap..
Men det är också svårt, hon håller sig på sin kant, vill väl inte visa sig beroende av andra.
Hoppas din jul var fridfull precis som du önskade, här var det full fart med barn och barnbarn
God fortsättning, helgerna är inte slut än!
Kram från pörtet
Ja du, du skriver alltid så klokt.....Att oroa sig är ganska naturligt om faror hotar. På stenåldern var ju farorna vilda djur som kunde äta upp en och nuförtiden är vi ju samma människor fast farorna är i en annan skepnad.....men visst att tala om att man är rädd är det bästa sättet att få lite lugn inombords.God fortsättning! Kram Mumin
Att komma till ro med sin oro, det tar tid, men det går att vänja sig och lära sig leva med den och det är inte farligt.
Klokt du skriver och tänker! Oftast räcker det att lyssna, och som du skriver så måste man få lov att må dåligt ibland, det är viktigt för att kunna gå vidare i livet!
Jag läste någonstans att kvinnor kan berätta om sin oro eller sorg för att sätta ord på den, inte alltid för att hitta en lösning. Män har generellt sett en benägenhet att vilja lösa problemet. Vet inte om det stämmer.
Jag tror också att det är bra att smaka lite på alla känslor och sinnesstämningar utan att känna panik.
Kloka tankar som vanligt. Och så viktigt att du fanns där!
Ha det så bra så här i slutet av året och kram på dig:)
Kloka ord i helgen. Just det där att man ofta känner att man ska lösa problem, oro och sorg...när det räcker att bara finnas till hands...att våga vara nära en sörjande. Hade en sådan helg i somras. En vän som lämnade oss innan jul. Jag var där den helgen i somras då hon fick beskedet att hon hade cancer.
De flesta människor är så... kommer med lösningar och förslag.
När allt man vill är att någon ska lyssna... bara finnas där.
Bara låta en få vara i den känslan just då...
Ofta så blir man bara, precis som din vän, bara mer bekymrad...
Varmaste kram... och tack för att jag får ta del av allt det kloka du bär på!
