På jakt efter tystnad ll
På min jakt efter stillhet och tystnad kommer jag till Sandsborgskyrkogården. Den ligger norr om Skogskyrkogården på andra sidan Sockenvägen.
Här är det lite lugnare, varken motorvägsbrus eller tunnelbanerenovering hörs. Jag tar en tur förbi mina farföräldrars grav. Korset som pryder den har min farfar ritat, det är i alla fall vad jag tror.
Det är ett enkelt och mycket vackert kors. Jag sätter mig en stund och njuter av fågelsången.En orädd sädesärla trippar förbi mig alldeles nära.
Jag funderar på vad han tänkte min farfar när han ritade korset, vilka bilder han såg framför sig. Om han redan då visste hur det såg ut där korset skulle stå. Det har förändrats en hel del sedan dess. Han kunde inte veta att koloniträdgårdarna som fanns här bredvid skulle försvinna och ersättas av Dalens bostadsområde. Nu står korset med utsikt över trevåningshusens balkonger och Sandsborgsbadets tak.
Att det skulle bli så tror jag att han hade haft svårt att föreställa sig.
Hoppas att du får en bra valborg! Spana gärna in min blogg, där finns tips och recensioner av allt möjligt inom mode, skönhet och frisyrer.
Hoppas att du får en bra valborg! Spana gärna in min blogg, där finns tips och recensioner av allt möjligt inom mode, skönhet och frisyrer.
Kyrkogårdar är något särskilt för mig, mestadelen drar jag mig för att gå dit, men dom är så vackra och väcker så många minnen.
Hoppas besöket kändes bra, och ha en fortsatt bra dag!
Vilket otroligt vackert kors! Det pryder verkligen sin plats. Så fint att det är genombrutet.
Passar på att önska dig en lugn och skön Valborgsmässoafton!
Kram!
Det var ett mycket vackert kors.
Ha en fin Valborg och fortsatt trevlig helg. Kram
Ett sådant vackert kors din farfar ritade. Jag brukar också tänka att om de skulle återvända efter så lång tid så skulle de inte känna igen sig. Deras skogar och ängar har blivit motorvägar och miljonprogram i betong.
Vilket otroligt vackert kors!
Det är en mycket vacker plats - kyrkogården du är på - men omgivningens livfullhet ligger en aning för nära - tycker jag. Jag har alltid letat upp de där platserna för att få just det där avskiljda lugna.... men pulsen utanför är så påtaglig. Utanför murarna hamnar man vid en korvkiosk och ett ICA... men det är ok. Det är nog livet i sig självt. FÖr övrigt är korset mycket vackert. Vinka din farfar det när du är där nästa gång. Kram A-M
Ro, stillhet, närhet och vilsam tystnad är viktigt. Ibland undrar jag vem kyrkogårdarna är till för - egentligen! Att besöka de kära som gått före... ja, det mötet vill man ju göra i sitt inre.. där den vilsamma tystnaden liksom har öppnat dörren för detta möte!
Hur ska man kunna göra det när trafikbuller och andra störningar hela tiden stänger till denna dörr?
Jag brukar också gå på "Skogskyrkogården", här i Umeå då, och titta till mormor och morfar, och det är ett ständigt trafikbuller och just nu håller man dessutom på att dra fjärrvärmeledningar längs med vägen som går vid kyrkogården. Så jag brukar säga till mormor och morfar när jag kommer: "Ja, nu får det bli bullersnack idag igen"...!
Varm kram... alltid!
Ps. Vilket oändligt vackert kors! Han var väldigt skicklig din farfar... !!
