Höstnatt
Det var magiskt, ljuset i parken.
Löven glänste nästan självlysande i höstnatten.
Jag fick en förnimelse av snö.
Av det första snöfallet som dämpar alla ljud, gör luften skimrande och full av vinterdoft.
Löven glänste nästan självlysande i höstnatten.
Jag fick en förnimelse av snö.
Av det första snöfallet som dämpar alla ljud, gör luften skimrande och full av vinterdoft.
Om tid
Jag funderar på begreppet tid. Det är jag inte den första som gör.
Redan Augustinus lär ha sagt ca år 400 "Vad är då tiden? Om ingen frågar mig om det, då vet jag, om någon frågar mig och jag vill förklara det för honom, då vet jag det inte."
Det är knepigt det här med tid.
Träffade idag en person som flyttat från den stora staden till en mycket mindre stad söderut.
Hon går på skola där. Det är mycket lugnare säger hon.
"Först fikar vi lite, sen jobbar vi ett tag. Sedan är det fika igen och så lunch och sen jobbar vi lite igen".
Det låter som en behaglig tillvaro där man har möjlighet att se varandra och varandras behov.
Här, i den stora staden, snor vi runt för att spara tid.
Spara tid?
Lägger man den tid man har över på en hylla för att ta fram när det är bråttom, eller finns det andra sätt?
Redan Augustinus lär ha sagt ca år 400 "Vad är då tiden? Om ingen frågar mig om det, då vet jag, om någon frågar mig och jag vill förklara det för honom, då vet jag det inte."
Det är knepigt det här med tid.
Träffade idag en person som flyttat från den stora staden till en mycket mindre stad söderut.
Hon går på skola där. Det är mycket lugnare säger hon.
"Först fikar vi lite, sen jobbar vi ett tag. Sedan är det fika igen och så lunch och sen jobbar vi lite igen".
Det låter som en behaglig tillvaro där man har möjlighet att se varandra och varandras behov.
Här, i den stora staden, snor vi runt för att spara tid.
Spara tid?
Lägger man den tid man har över på en hylla för att ta fram när det är bråttom, eller finns det andra sätt?
Höst
Söndagspromenad
höstsolens strålar skänker
ögonblicket färg
höstsolens strålar skänker
ögonblicket färg
Välja fokus
Att fokusera är att ställa in blickpunkten, att inrikta intresset på.
Ögat väljer, ögat väljer bort.
Så tar jag ett fotografi och när jag sedan ser på det ser jag helt andra, nya saker.
Bakgrunden träder fram.
Det som för ögat var tydligt kommer i skymundan.
Helt plötsligt inser jag att man ser med mer än ögonen, man ser med sin erfarenhet.
Betraktaren kommer alltid att se sin bild, inte nödvändigtvis det jag ser.
Betraktaren har sin egen tolkning.
Det är svårt att fotografera. Och ju mer jag lär mig desto svårare blir det.
Ögat väljer, ögat väljer bort.
Så tar jag ett fotografi och när jag sedan ser på det ser jag helt andra, nya saker.
Bakgrunden träder fram.
Det som för ögat var tydligt kommer i skymundan.
Helt plötsligt inser jag att man ser med mer än ögonen, man ser med sin erfarenhet.
Betraktaren kommer alltid att se sin bild, inte nödvändigtvis det jag ser.
Betraktaren har sin egen tolkning.
Det är svårt att fotografera. Och ju mer jag lär mig desto svårare blir det.
Att resa, igen
Anne-Marie Körling skriver i sin blogg om tågstationen som ett gränsland.
Jag tänker ofta på tåg, båt och flygresor som ett slags ingenmansland.
Tåget, båten eller flyget är en egen värld där allt är möjligt.
Man är liksom bortkopplad från det vanliga livet.
Resan är ett annat slags liv.
Man kan vara någon annan, lite modigare, lite öppnare än vanligt.
Eller slippa ha kontakt med någon alls.
Resan kan vara ett mellanrum, ett andrum.
En plats för eftertankar eller för nya spännande kontakter.
Funderingar
Vi promenerar med hunden min dotter och jag.
Vi för ett stilla slingrande samtal.
Ett samtal om träd som leder fram till frågan vad är det egentligen för skillnad på löv och blad.
Dottern tycker att träd har löv men blommor har blad.
Kan det stämma?
Vi provar: maskroslöv, blåsippslöv, det låter konstigt. Men man kan säga både eklöv och ekblad.
I Nationalencyklopedin står det att löv är blad hos lövträden.
Där står också att barrträdens blad är långa, smala och oftast spetsiga.
Inte visste jag att barr är blad.
Men buskar då, har de blad eller löv?
Vi tycker att de har blad inte löv.
Vad tycker ni?
Prydnadsapel
Vi för ett stilla slingrande samtal.
Ett samtal om träd som leder fram till frågan vad är det egentligen för skillnad på löv och blad.
Dottern tycker att träd har löv men blommor har blad.
Kan det stämma?
Vi provar: maskroslöv, blåsippslöv, det låter konstigt. Men man kan säga både eklöv och ekblad.
I Nationalencyklopedin står det att löv är blad hos lövträden.
Där står också att barrträdens blad är långa, smala och oftast spetsiga.
Inte visste jag att barr är blad.
Men buskar då, har de blad eller löv?
Vi tycker att de har blad inte löv.
Vad tycker ni?
Prydnadsapel
Krasse
Långt där inuti
krassens oranga färghav
oändlig närhet
krassens oranga färghav
oändlig närhet
Att bygga ett hus
Man kan skapa på olika sätt och man kan skapa olika saker.
Ett sätt är att skapa med sina händer.
En sak är att bygga ett hus.
Att bygga ett hus av timmer som växt på tomten.
Fälla, barka och med yxan skapa knutar som gör att varje stock passar ihop med de andra.
Det är något stort i det, att bygga ett hus.
Det gamla hantverket, verktygen och timret.
Att bygga ett hus.
Vi bygger ett hus.
Ett gästhus.
Tillfälligt avbrott
Första och andra dagen en irriterad aktivitet.
Provar och provar igen. Fungerar fortfarande inte.
Tredje dagen när TV:n inte heller fungerar och vi pratat med alla grannar och ringt alla nummer vi kan,
infinner sig en lugn tystnad.
Det ligger inte längre i våra händer.
Vi börjar syssla med andra saker.
Det känns lite som strömavbrott, ovant och lite hemtrevligt.
Provar och provar igen. Fungerar fortfarande inte.
Tredje dagen när TV:n inte heller fungerar och vi pratat med alla grannar och ringt alla nummer vi kan,
infinner sig en lugn tystnad.
Det ligger inte längre i våra händer.
Vi börjar syssla med andra saker.
Det känns lite som strömavbrott, ovant och lite hemtrevligt.
Tack!
Blommor som en liten tröst i mörkret.
Visst finns det änglar!
Vinter vila
Jag är ingen igelkott, ifall det var någon som trodde det,
men så här års önskar jag ibland att jag var det.
Då skulle jag hänga ut en skylt på dörren:
"Träffas igen i april" skulle det stå på den.
Sedan skulle jag dra täcket över huvudet och låta världen sköta sig själv.
Jag är ingen igelkott,
och en del av min värld behöver en smula tillsyn.
Så jag ska försöka hålla mig vaken.
men så här års önskar jag ibland att jag var det.
Då skulle jag hänga ut en skylt på dörren:
"Träffas igen i april" skulle det stå på den.
Sedan skulle jag dra täcket över huvudet och låta världen sköta sig själv.
Jag är ingen igelkott,
och en del av min värld behöver en smula tillsyn.
Så jag ska försöka hålla mig vaken.
Oro
Vissa dagar blåser det mörka moln över tillvaron.
Då hjälper det inte att intala sig att man är frisk och barnen någolunda välartade.
Vissa dagar letar sig skuggorna in i tomtebovärlden och det går en kallt vind genom lägenheten.
Det är dagar då mörkret försöker bre ut sig.
Då gäller det att hitta något i andra färger att hålla sig till,
nästa dag har molnen dragit förbi.
Då hjälper det inte att intala sig att man är frisk och barnen någolunda välartade.
Vissa dagar letar sig skuggorna in i tomtebovärlden och det går en kallt vind genom lägenheten.
Det är dagar då mörkret försöker bre ut sig.
Då gäller det att hitta något i andra färger att hålla sig till,
nästa dag har molnen dragit förbi.
Regn
Vinden rymmer fukt
droppar som sakta rinner
genom tillvaron
droppar som sakta rinner
genom tillvaron
Cykelkärra
I våras skrev jag att jag borde köpa en cykelkärra.
Nu är det gjort.
Jag och en av mina grannar har gått ihop och köpt en kärra stor nog att veckohandla med.
En konkret insats för en renare miljö.
Men också ett sätt att döva mitt dåliga samvete för att jag aldrig kommer igång med sopsorteringen och för att jag ibland tar bilen till jobbet fast det är så nära och jag alls inte behöver.
Nu har jag invigt kärran.
Det gick fantastiskt bra, alla 15 liter mjölk fick plats plus lite annat smått och gott som vi behöver under veckan som kommer.
Att veckohandla utan bil men med cykelkärra fungerade faktiskt. Jag undrar varför jag dröjt så länge med det .
Men det var ett första steg, och visst är det så varje resa börjar, med ett första steg.
Nästa vecka kanske jag ska börja sopsortera.
Tre fulla kassar får det plats.
Fundering om formulering
En stilla undran:
Om man har hunden kopplad är det då ok att den förorenar?
Det är det där och:et som ställer till det.
Resa i rusning
Jag är inte som författaren Jenny Diski någon motvillig resenär snarare en ovan .
Eftersom jag så sällan reser blir det lite av ett äventyr att åka kommunalt till Sollentuna i rusningstrafik.
Känner mig nästan som turist när jag kliver av tunnelbanan på T-centralen.
I gången mot pendeltågen inser jag, försent att det finns en regel.
Det råder vänstertrafik och jag kör i fel fil.
Jag blir som en vattendelare i människohavet.
Betraktaren.
Blir stående där mitt i myllret av människor på väg...
Eftersom jag så sällan reser blir det lite av ett äventyr att åka kommunalt till Sollentuna i rusningstrafik.
Känner mig nästan som turist när jag kliver av tunnelbanan på T-centralen.
I gången mot pendeltågen inser jag, försent att det finns en regel.
Det råder vänstertrafik och jag kör i fel fil.
Jag blir som en vattendelare i människohavet.
Betraktaren.
Blir stående där mitt i myllret av människor på väg...
Måndag
På min väg till jobbet denna måndagsmorgon möter jag en joggare, min första tanke är: Här kommer en häst.
Det var rörelsen och det långa, fladdrande, ljusa håret som fick mina tankar att gå till en smäcker vildhäst med lång böljande man. Sedan funderade jag ett slag på varför jag och kanske också andra så ofta försöker få saker att likna något annat, det påminner om... och så sällan låter dem stå där för sig själva.
John Fowles skriver i sin lilla bok Trädet "Det finns ett konstant behov eller tvång att söka efter nya objekt och nya namn - när det gäller naturen efter nya arter och erfarenheter. Det vardagliga blir så bekanta att det varken ses eller hörs, så välkända att de blir okända."
Är det för att göra det vanliga, osynliga synligt som vi hela tiden liknar det vid något annat?
En osynlig vanlighet
Det var rörelsen och det långa, fladdrande, ljusa håret som fick mina tankar att gå till en smäcker vildhäst med lång böljande man. Sedan funderade jag ett slag på varför jag och kanske också andra så ofta försöker få saker att likna något annat, det påminner om... och så sällan låter dem stå där för sig själva.
John Fowles skriver i sin lilla bok Trädet "Det finns ett konstant behov eller tvång att söka efter nya objekt och nya namn - när det gäller naturen efter nya arter och erfarenheter. Det vardagliga blir så bekanta att det varken ses eller hörs, så välkända att de blir okända."
Är det för att göra det vanliga, osynliga synligt som vi hela tiden liknar det vid något annat?
En osynlig vanlighet
