Frost
Löven rasar av träden.
Gyllene är mattan under mina fötter.
Hejsan Kersti,
vilken skönhetsbild!
Underbart uppfriskande!
Tänker på poetens rader - undrar om det verkligen är Stig Dagerman (1923-1954). Vet du?
Vackra ord och vacker associationstanke, det vet jag.
"... Hur fort blir almarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken..."
Gott så - thord.
Jag visste inte men kollade upp och du har så rätt det är Stig Dagerman.
Farbror Rimfrost, han var här fram till igår... men inatt fick han besök av Snödrottningen! Så idag ligger hennes varma vita täcke över Umeås nejder! Förhoppningsvis blir hon också kvar...!
En väl kramad snöboll till dig...kram..
Burr - klirr... kan höra frostens ljud... och det spröda... i bladens fall. Burr. Det kallnar... i skönhet. Anne-Marie
Mycket löv kvar på det trädet :-)
Vackert var det i allafall.
Ha det bra/ Anna-Carin
