Familj
Jag var på bröllop i helgen. Bruden hade flera pappor med på kalaset och brudgummens syskon är en brokig samling som inte alla har samma föräldrar. Tillgång eller belastning.
Kanske så att man får olika kompetens om man växer upp i en kärnfamilj eller om man flyttar och bor en vecka hos vardera förälder. Jag vet inte. Men ibland blir jag så vemodig när jag ser mina barns nomadiserande kamrater. En vecka här och en vecka där. Var är hemma? Nya syskon här och nya syskon där, var finns det plats för mig?
Jag menar inte att skriva någon på näsan, många skilsmässor är helt säkert av nöden och den bästa lösningen. Om det fungerar bra finns det möjlighet till ett fantastiskt nätverk av välvilliga vuxna. Och det kan alla barn behöva.
Dunkers kyrka där vi gifte oss 15/6 1985
Vi gifte oss också 1985..fast 14/12..däremot förlovade jag mig en dag innan ni gifte er!
Då har ni också anledning att fira snart.
Hej nu är du en länk i min blogg... och det vill jag att du ska vara. Din blogg är en oas... anne-Marie
Hej! Äntligen är jag med i matchen igen efter allt nätstrulande! Har läst ikapp och beundrat dina foton!
Ja nog är det konstiga familjekonstellationer nu, själv är jag från en släkt där alla gifter sig o skaffar barn tidigt, och skiljer sig...
Men på min tid fick man bara träffa pappa vid festliga tillfällen, födelsedagar osv.,så där gick man miste om mycket! Nu har jag fått tre ljuvliga bonusbarn vars uppväxt jag fått följa de senaste 13 åren, tyvärr på långt håll eftersom vi flyttade från Stockholm. Nu ska jag läsa vidare här...
