Förändring
Jag känner inte alltíd igen mig, där det förut var välkänt känns det nu främmande.
Skogsmaskinerna har ritat nya stigar, gjort nya gläntor, förändrat.
Förändring kan vara nödvändig, utvecklande och spännande.
Men just nu i min barndoms-skog känns den mest förvirrande och lite tröttsam.
Ja ibland är förändringar bra ibland till ondo.
Ha en skön eftermiddag..kram
Jag älskar dina fotografier. Vad har du för objektiv? Har glömt att se om du svarat mig tidigare. Allt gott - Anne-Marie - obs jag gillar dina texter också. De göra bilden, de gör texten - ett helt komplex med betydelser. Kram A-M
Dina fotografier speglar din värld så vackert! Att jag därigenom också får se in i din spegel.. tack snälla!
Din text om förändring följer nog många av oss! En förändring från något som var - till något som är, följs ofta av vemod för tidens gång.
Ha det gott..Kram..
Jag har ingen barndoms skog! Jag var stadsbarn och tillbringade sommarloven ute på en ö i skärgården. Där fanns bara några klippor och martallar...
Kanske därför jag idag älskar skogen och är helt beroende av den!
Jag har inte glömt utmaningen, ska försöka komma till skott imorrn!
Nattinatti
Vi var mycket i skogen när jag var barn, plockade blåbär, svamp m.m
Det är därför jag känner en sån otroligt frid när jag är i skogen tror jag. Blundar jag kan jag se prickig korv smörgåsarna och känna doften.
Det var lycka för mig inte som nu tillbringa en söndag förmiddag på ikea. Ibland tror jag att det är där alla småbarnsföräldrar är på helgerna inget ont om ikea jag gillar det stället. Tyvärr tror jag oxå att mina barn kommer vara där oxå med sina barn men jag hoppas att de vill vara ute i naturen. kram pimpim
Vackra vackra blogg. Bara så att du vet. Vackra vackra blogg. Det är en liten utflykt att komma hit. Bara så att du vet.
Och nej, nej jag hatar att löpa. Det där något jag gör två gånger om året. Det är människorna som lockar. Jag är en flanerare... Allt gott. AnneMarie
Du har så underbara bilder i din blogg... njuter varje gång jag kikar in hos dig.
Hoppas förödelsen går att fixa på tomten i alla fall ;)
Kram
Ninni: Ja det är verkligen olika. Kanske också beroende på hur vi mår och har det om man orkar med en förändring.
Anne-Marie : Du är en verklig stöttare. Jag blir så otroligt uppmuntrad av dig och inspirerad. Men även om jag gillar människor i alla fall ibland kommer jag aldrig att börja springa.
Elisabeth: Ja tidens gång är vemodig men också ofrånkomlig. Du ger mig en kraft och påminnelse att ta tillvara dagen. Tack snälla för det.
Paula: Jag kan inte heller klara mig utan en skog (tror jag) slätter gör mig osäker. Havet tycker jag om i små portioner och helst från land.
Pimpim: Visst är det härligt med sådanna skogsminnen.
Mina barn är nog tyvärr riktiga storstadsungar och gillar inte skogen så värst mycket. Möjligen den minsta (som snart är 11 år) kan tänkas gå en sväng med mig.
Dubbelörnen: Roligt att du tycker om mina bilder. det är ett väldigt nyvaknat intressse att fotografera.
Just nu dånar grävmaskinen på baksidan och försöker återställa det värsta. Sedan får nog naturen ta vid och göra resten.
Känslan känner jag igen. Nu senast sedan stormen Pär tagit allt vår skog och förvandlat den till stickor. Inget, inget finns kvar av skog som stått i närmre 40 år.
Förändring - så bra och nödvändig ibland och så gräsligt sorgligt och tröttande ibland...
Tack för titten. Jag fastnade ganska länge vid dina vackra texter och bilder men vad gör det, första arbetsdagen är en inskolningsdag. Det hävdar jag bestämt. Inte mycket nytta behöver göras varken hemma eller på jobbet.
Kramar Sollan
