En resa
Tidigare i sommar gjorde jag en resa från huvudstaden till Västerås. Jag färdades i bil, det är en sträcka på drygt 11 mil. Anledningen till resan var att jag skulle uppvakta min släkting och vän på hennes 93:års dag.
När man träffar och umgås med så gamla människor blir det inte bara en resa som kan räknas i mil och kilometer utan samtidigt en resa i tiden.
Det finns en så otrolig rikedom i hennes minnen och historier.
Min släkting har lekt på det torp där min farmor växte upp. Hon har blivit hämtad av häst och vagn på stationen i Flen av min farmors far i en annan tid för så länge sedan och ändå så nära. Hon kan berätta hur det såg ut både på och runt torpet och om människorna där och de liv de levde.
Jag är så tacksam för att jag får resa tillsammans med henne.
Tack för de vackra tankarna som blev till värmande ord inne hos mig!
Du skriver verkligen bra - punkliknelsen, kofensen.. och din lilla berättelsen om din äldre släkting! Det skrivna ordet måste vara den största gåvan att få... jag kommer mer än gärna tillbaka hit och läser mer...!?
Ha det gott..Kram..
Hej! Ja visst tappar man sugen när allt går irriterande långsamt! Sitter vid sambons laptop nu så jag kommer någon vart och kan se bilder också...
"Höljt i dunkel" tycker jag låter fint, det är något hemligt, lite läskigt och spännande!
Det var säkert någon mening med att jag måste vänta på bredbandet också, för nu kan jag inte sitta vid datorn hela dagarna utan får försöka bli av med alla flyttkartonger istället...säger fatalisten!
Ha det gott i sommarsolen (om den nu lyser över dig) Kram
Elisabeth: Vad jag blir glad att du tycker om min blogg.
Paula: Höljt i dunkel låter som något man måste nalkas varsamt.
Jomenvisst. Att resa i tiden. Jag tog upp en liten tant på 95år en gång. Hon hade promenerat till en plats där hon och hennes man träffats och årligen besökt för att återfinna varandra. Hennes man var nu död och hon tog sig själv denna långa tur, för att sedan turas iväg hem. Vägen var lång och bar ömsom upp och ömsom ned. Jag såg henne på vägen då hon skulle tillbaka hem. Där gick min gräns...jag stannade bilen och tog upp henne...och då...skjutsade jag henne hela vägen till hennes bostad. Hon trodde att det var sista gången hon orkade sig till mötesplatsen för henne och hennes man. Den en och enhalvtimme resan tog kunde hon berätta lite om sitt liv...sådana resor glömmer man aldrig. Allt gott. A-m
Men du - så vacker bild. Jag glömde skriva det. Vilken bild. Vad har du för kamera. Vilka objektiv. Jag är objektiv - har en Nikon... ses aldrig utan den...Anne-Marie
Vi har precis köpt en ny digitalkamera eftersom jag ville kunna "krypa in" i blommorna. Det är en Canon Ixus 70. Jag är verligen nöjd med den.
