Hopp
kan man ana gryningen
vid horisonten.
Vilken spännande och vacker himmel. Då väntar vi in gryningen....
Hej Kersti,
såg dina ord hos Hypergraficia, och jag sitter här och gråter.,, vackra tårar... och då passade dina ord i dag in så oändligt väl. Kram A-M
Här visade sig dagen bli en kall och frostig tredje advent. En vacker morgon får man säga. Din bild är väldigt spännande!
Ha en bra söndag!
Vilken vacker bild..ha det gott idag..kramen
Så rätt du har! Efter mörkret kommer en ny dag.
Ha det bra!
Kram
Vilket vackert ord. Gryning.
Och sedan morgontimmar - finns det något underbarare så säg. Utomhus med fåglarna och deras sång.
Gryning är kanske numera mest ett ORD för den upptagne, moderna människan, förr, ett oerhört viktigt begrepp - oändligt efterlängtad var gryningen med ljus, värme, demon och rovdjursskrämma.
Tänk att det dygnet runt alltid är gryning någonstans på jorden.
Eos, gryningens gudinna i den grekiska mytologin, hon som färdas varje morgon i sin vackra triumfvagn och vars tårar faller ned på jorden och bildar kristallklar dagg har mycket att bestyra - det har poesiskrivarna också.
Den här gillar jag.
"...Jag tänder mitt ljus över hela Atlanten...
Okända världar, nattliga länder
vaknen emot mig!
Jag är den kalla gryningen.
Jag är dagens obarmhärtiga gudinna
i dimgrå slöjor
med litet tidigt morgonhjälmblänk.
Lätt, lätt löpa mina vindar över haven.
Mitt starka horn hänger vid min sida. Jag
blåser ej till uppbrott...
Väntar jag ännu?
Har en gud försovit sig?
Morgonen stiger blodröd ur oceanen.
Edit
Södergran (1892-1923)
Landet som icke är (postumt 1925).
(Snart gryningsljus igen - skapelsen rullar på...
(Härligt fantasieggande, suggestivt foto Kersti...
